Ska vårt arv bli taggtråd?
18 september 2015. Flyktingkrisen
Det finns två parallella verkligheter just nu.
I den ena röstade Europaparlamentet, EU:s enda direkt folkvalda församling, i går för att 120 000 flyktingar som kommit till Italien, Grekland och Ungern ska fördelas till övriga medlemsstater.
I denna verklighet har Europeiska rådets ordförande Donald Tusk kallat till extra toppmöte mellan EU:s stats- och regeringschefer på onsdag. Dagen innan ska EU bestämma fördelningen av de 120 000 flyktingarna.
Detta presenteras som handlingskraftigt.
I själva verket är det ynkligt lite.
Pengarna börjar ta slut
I en annan verklighet går små barn till fots längs nedlagda järnvägsspår genom Serbien för att försöka hinna före taggtråden som nu rullas ut.
Långt bortom räddning finns de över fyra miljoner som är kvar i flyktingläger runt Syrien. Och de sju miljoner flyktingar som fastnat i det syriska inbördeskrigets mänskliga avgrund.
I denna andra verklighet är ett människoliv inte mycket värt. Och de värden vår civilisation, ja all civilisation, vilar på är som bortblåsta.
Det senaste halvåret har läget förvärrats. De flesta flyktingarna utanför Syrien finns i Turkiet, Jordanien och Libanon.
I takt med att kriget bara fortsätter har pengarna till mat och sjukvård börjat ta slut samtidigt som dessa länder börjar tröttna.
Sista chansen till EU
Att många flyr just nu beror dessutom delvis på en rädsla för att det är sista chansen, att EU snart stänger gränsen. Ungerns agerande ökar den rädslan.
Ändå handlar debatten i EU främst om detaljer. Alla vet att 120 000 inte kommer att räcka, att så länge vi låter kriget fortsätta kommer flyktingvågen också göra det.
Frågan är vad det gör med oss, med Europa och våra institutioner, att vi står så här handfallna?
En asylpolitik som slutar fungera när folk flyr är ju som en flytväst som inte tål vatten.
Många medborgare har redan tagit saken i egna händer och ställer upp som volontärer. I sociala medier kan vi läsa hur barn börjat ge sin veckopeng till Röda korset. Människor vill hjälpa men politikerna verkar oförmögna att fatta de beslut som behövs.
Embryo till nytt system
Den positiva tolkningen av läget är att om Europa under nästa vecka fattar beslut att fördela flyktingar i hela unionen finns ett embryo till ett nytt system, ett embryo till ett solidariskt Europa. Ett första steg.
Samtidigt är de insatser EU diskuterar så små jämfört med de problem som ska lösas. Och vi får inte glömma att det är vid EU:s gemensamma gräns Ungern nu skjuter tårgas på försvarslösa flyktingar. Det är i vårt namn de bygger stängsel.
Är det för detta vi vill bli ihågkomna den dag historien skrivs om Syrien?
Ibland är Europa faktiskt helt vilse.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.