Jag är så trött på att allt handlar om män
Hannah och Amanda är faktiskt politiska genier
Susanna Kierkegaard
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Publicerad 2024-10-20 16.00
Amanda Schulman och Hannah Widell säger i sin podd att det kändes märkligt att få sin bok recenserad av en man. Jag förstår det, för ”Pink velvet” (Mondial, 2024) är inte till för män.
Och det är så otroligt skönt.
Mina vänner stör sig på att jag tycker så mycket om Widell och Schulman. De är Östermalmiga, tjejiga på ett sätt som folk stör sig på, de kränger grejer och gör samarbeten på Instagram. De skriver en rosa bok, döper den efter en läppglansfärg och smackar dit en pussmun på framsidan.
Men faktum är att ”Pink velvet – berättelser och tankar från hemliga rum” är en av de bästa politiska böcker jag läst på länge.
Den handlar om traumatiska aborter, vikt, entreprenörskap, misslyckanden, ångest, hypokondri, klimakterieproblem och att råka bränna sönder sina mäns hårbottnar med rosmarinolja i bastun. Men framför allt är den skriven för kvinnor.
Widell och Schulman står för en feminism som jag saknat så länge. Jag vill ha separatism och rum där killar inte får vara. Män ska inte tycka att skämten i ”Fredagspodden” är roliga. Eller, det kan de väl få, ingen hindrar dem från att lyssna om de vill. Men ingen bryr sig heller om ifall de skrattar.
Samtiden är besatt av män. Unga killar skjuter ihjäl varandra och spränger bostadshus. Tjejerna mår sämre än någonsin, de har ätstörningar och stressar sönder sig. Gissa vilka av dem som får ett eget segment i SVT:s partiledardebatt?
Unga kvinnor skriver böcker, krönikor och ledartexter om män och deras problem. Men jag orkar inte höra en gång till att det är synd om killar. Jag är faktiskt fullkomligt ointresserad av dem och deras bekymmer.
Inför valet 2022 tog Hannah Widell och Amanda Schulman ställning för Magdalena Andersson. Statsministern bjöd in dem till en träff för att prata politik och tacka för stödet.
Det hånades från både höger och vänster. Flera socialdemokrater tyckte att det var ett bevis för att partiet glömt arbetarklassen och nu bara lockar kvinnor i Stockholm. I min umgängeskrets förminskades Widell och Schulman också med insinuationer om att de bara stöttade Andersson för att hon är kvinna.
Den som brydde sig om att lyssna vet att Schulman och Widells analys var djupare än så. Men den handlade också om att Andersson faktiskt var Sveriges första kvinnliga statsminister. Det är viktigt.
I ”Pink velvet” slår Schulman och Widell ett slag för det gamla feministiska knepet att räkna. Amanda Schulman har skrivit listor på alla osynliga arbetsuppgifter hon utför hemma.
Vi trodde kanske att vi var förbi den sortens jämställdhetsarbete. Men det räcker inte att vara politiskt medveten och ha moderna värderingar. Vi behöver fortfarande räkna timmar och kronor.
Framför allt behöver vi fortfarande egna rum, där bara kvinnor får vara och där vi kan prata ihop oss om det som är viktigt och oviktigt. Rentav gadda ihop oss när det krävs.