S kan inte styra med högerpolitik
I veckan kan Sverigedemokraterna och Alliansen välja att tillsammans rösta fram en borgerlig budget.
Om de gör det är det oklart vad som händer. Alliansen kan begära misstroendevotum och tillsammans med SD fälla regeringen. Stefan Löfven kan lämna in sin avskedsansökan. Ett tredje alternativ är sonderingar om en ändringsbudget som skulle kunna läggas i början av nästa år.
En idé som just nu snurrar på högerflanken är att Stefan Löfven ska manövreras in i en situation där han – med smärre förändringar – regerar vidare med Alliansens budget.
Detta kan och bör Stefan Löfven absolut inte gå med på.
Politik är inte ett spel. Det handlar om olika syn på samhället, på vilka problem vi har och hur dessa ska kunna lösas.
Ett genialiskt projekt
Stefan Löfven bör vara beredd att kompromissa och förhandla om mycket.
Men han kan inte bli Alliansens marionett. Då är alla andra alternativ bättre – även extraval.
Alliansen var, när den bildades, ett på många sätt genialt politiskt projekt. Reinfeldt lyckades bryta den socialdemokratiska dominansen i svensk politik. Det har förändrat vårt land. Till det bättre tycker högern, till det sämre tycker vänstern.
Men blockpolitiken har också lett till något annat.
I våras kom Ingvar Carlsson med en ny bok. Den kan läsas som en serie betraktelser över en lång politisk karriär. Men också som ett debattinlägg och anklagelseakt.
Carlsson skriver om sin tid som statsminister och bland annat om hur han gjorde upp med Folkpartiet om 90-talets stora skattereform. Det politiska priset var högt för båda partier. Socialdemokraterna hamnade i konflikt med LO eftersom rättviseprofilen i skatteskalorna blev sämre – till förmån för enkelhet.
Boken sätter ljuset på en paradoxal och oroande utveckling de senaste åren.
Å ena sidan har de stora partierna på många sätt, i värderingar och förslag, närmat sig varandra i den ekonomiska politiken.
Å andra sidan har debattklimatet blivit hårdare och mer oförsonligt.
Båda dessa rörelser är farliga. Demokratin kräver verkliga konflikter. Om det inte finns mellan demokratiska partier, kommer populistiska krafter att fortsätta växa.
Det finns en gräns
Samtidigt är det djupt problematiskt om de politiska låsningarna blir så stora att förmågan att kompromissa, och på riktigt söka lösningar, går förlorad.
De borgerliga partiernas jobb är att driva sin politik. Men det finns en punkt där de faktiskt måste börja kompromissa.
Stefan Löfvens jobb är att kompromissa. Men det finns en punkt där han måste säga att nej, detta är inte längre min politik.
Det var mycket tal om ansvar, värderingar och att hålla SD utanför politiskt inflytande i valrörelsen.
I veckan får vi se vad det var värt.