Fas 3 stjälper mer än hjälper
Det är en mardröm att bli av med jobbet i dagens Sverige. Inte bara av ekonomiska skäl utan för att man riskerar att hamna i återvändsgränden Fas 3.
Just nu är 35 986 personer inskrivna i den här arbetsmarknadsåtgärden. Det är rekordmånga. Fas 3 är en större arbetsgivare än AB Volvo.
Här hamnar alla som varit arbetslösa i mer än 450 dagar eller inte har någon a-kassa kvar. Det är sista steget för den arbetslösa som befinner sig i det som kallas för det arbetsmarknadspolitiska programmet.
Är det en vettig åtgärd mot arbetslöshet? Knappast.
Inskrivna i sju år
När Statskontoret tittade på resultatet av Fas 3 visade det sig att nästan hälften av dem som lämnat programmet var tillbaka inom två år. Bara tolv procent lämnar Fas 3 för jobb eller studier.
I genomsnitt har deltagarna i Fas 3 varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i sju år. Det är en väldigt lång tid, nästan lika länge som Fredrik Reinfeldt varit statsminister.
I Arbetsförmedlingens redovisning från 2013 uppger en knapp tredjedel av de arbetslösa i Fas 3 att sysselsättningsplatsen har ökat deras chanser att få ett vanligt arbete.
Egentligen är det märkligt att sysselsättningsfasen över huvud taget fortsätter att växa och fyllas på med nya personer. Sommaren 2011 beslutade riksdagen att åtgärden ska stoppas.
Fick sortera kläder
Riksdagen har sagt nej, de arbetslösa tror inte på åtgärden och flera experter har dömt ut den av den enkla anledningen – den fungerar inte.
Det är bara regeringen Reinfeldt som envisas med att hålla fast vid Fas 3.
Aftonbladet har tidigare skrivit om 53-årige Conny Pernefjords erfarenheter av att ha varit i Fas 3 i fyra år. Han utbildade sig till gymnasieingenjör och har arbetat sedan 70-talet. När företaget han jobbade på la ner blev han arbetslös. Han är knappast nöjd med Fas 3 åtgärderna han tvingats utföra, till exempel att sortera kläder. Framför allt för att det inte har fört honom närmare ett riktigt jobb.
Förvar av människor
Conny Pernefjord vet exakt vilket typ av stöd han behöver för att komma vidare – att få uppdatera och komplettera sina kunskaper.
Det låter logiskt. Människor som vill och kan jobba måste få samhällets hjälp.
Men i stället har regeringen valt att hålla fast vid en arbetsmarknadsåtgärd som nu mest liknar ett gigantiskt förvar av människor.