Fas 3 stjälper mer än hjälper

Somar Al Naher

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Uppdaterad 2014-02-22 | Publicerad 2014-02-21

helskärm

Det är en mardröm att bli av med jobbet i dagens Sverige. ­Inte ­bara av ekonomiska skäl ­utan för att man riskerar att hamna i återvändsgränden Fas 3.

Just nu är 35 986 personer ­inskrivna i den här arbetsmarknadsåtgärden. Det är rekordmånga. Fas 3 är en större arbetsgivare än AB Volvo.

Här hamnar alla som varit ­arbetslösa i mer än 450 dagar ­eller inte har någon a-kassa kvar. Det är sista steget för den arbetslösa som befinner sig i det som kallas för det arbetsmarknadspolitiska programmet.

Är det en vettig åtgärd mot ­arbetslöshet? Knappast.

Inskrivna i sju år

När Statskontoret tittade på resultatet av Fas 3 visade det sig att nästan hälften av dem som lämnat programmet var till­baka inom två år. Bara tolv procent lämnar Fas 3 för jobb eller ­studier.

I genomsnitt har deltagarna i Fas 3 varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i sju år. Det är en väldigt lång tid, nästan lika länge som Fredrik Reinfeldt ­varit statsminister.

I Arbetsförmedlingens redovisning från 2013 uppger en knapp tredjedel av de arbets­lösa i Fas 3 att sysselsättningsplatsen har ökat deras chanser att få ett vanligt arbete.

Egentligen är det märkligt att sysselsättningsfasen över ­huvud taget fortsätter att växa och ­fyllas på med nya personer. Sommaren 2011 beslutade riksdagen att åtgärden ska stoppas.

Fick sortera kläder

Riksdagen har sagt nej, de ­arbetslösa tror inte på åtgärden och flera experter har dömt ut den av den enkla anledningen – den fungerar inte.

Det är bara regeringen Reinfeldt som envisas med att hålla fast vid Fas 3.

Aftonbladet ­har tidigare skrivit om 53-årige ­Conny Pernefjords erfarenheter av att ha varit i Fas 3 i fyra år. Han utbildade sig till gymnasie­ingenjör och har arbetat sedan 70-talet. När företaget han ­jobbade på la ner blev han ­arbetslös. Han är knappast nöjd med Fas 3 åtgärderna han tvingats utföra, till exempel att ­sortera kläder. Framför allt för att det inte har fört honom ­närmare ett riktigt jobb.

Förvar av människor

Conny Pernefjord vet exakt vilket typ av stöd han behöver för att komma vidare – att få uppdatera och komplettera ­sina kunskaper.

Det låter logiskt. Människor som vill och kan jobba måste få samhällets hjälp.

Men i stället har regeringen valt att hålla fast vid en arbetsmarknadsåtgärd som nu mest liknar ett gigantiskt förvar av människor.