Jag tänker inte vara din fördom
Marjaneh Bakhtiari har skrivit en roman om Sverige. ”Kalla det ett avlångt land. Kalla det en tiger som skäms. Kalla det Switzerland eller Schweiz. Kalla det vad fan du vill. Där satt i alla fall en kvinna framför tv:n i sitt vardagsrum??”
I ”Kalla det vad fan du vill” flyttar Panthea och Amir till Malmö från Iran för att ge barnen Bahar och Shervin ett friare liv. Väl i Sverige blir inget som de tänkt sig. Panthea är kärnfysiker. En snorkfröken till arbetsförmedlare talar om för henne att hennes iranska utbildning inte är värd någonting här, att Panthea med tanke på sin dåliga svenska borde välja något mer realistiskt. Vad sägs om att bli barnskötare?
Dottern Bahar är inte typen som håller tyst och ber om ursäkt. Hennes gymnasietid är som en snitslad bana mellan vresiga, smarta ställningstaganden. Någonstans på vägen träffar hon lugna, fåordiga Markus och de kompletterar varandra, gör varandra verkliga. Vad har omgivningen då att handskas med, om inte en mångkulturell kärleksrelation! Det blir så klart uppståndelse.
Första gången Markus träffar Bahars föräldrar citerar han iranska poeter. Det gäller ju att göra gott intryck. Bahar blir rasande: ”De e som om jag skulle ? läsa om Linné och lära maj en massa latinska namn på växter innan jag får träffa dina föräldrar. Fattar du så sjukt de e?”
Hela boken är sådan. Fylld av ögonblick när normen om svenskhet och föreställningen om ”vi” och ”dom” tränger sig in i folks liv, gör dem antingen obekväma eller korkade.
Marjaneh Bakhtiari låter ingen komma undan. Hon driver hejdlöst med Markus rasistiska farfar men skojar också med Bahars intellektuella pappa: han som alltid ber sina barn att aldrig glömma sin stolta iranska historia. Humorn bottnar i värme – romanen känner med sina karaktärer och tycker om dem. Innerst inne är vi inget annat än människor, allihop.
Riktigt skoningslös är Marjaneh Bakhtiari bara mot folk som parasiterar på uppdelningen i ”vi” och ”dom”. Folk som beklagar segregationen utan att erkänna att de själva är en del av den.
Apropå ”invandrares” problem att komma in på arbetsmarknaden skriver hon: ”På invandrarmarknaden var det däremot full sysselsättning och journalister, experter, politiker, tyckare, hatare, försvarare, analytiker, handläggare, föreläsare, FÖRFATTARE, sekreterare och assistenter på olika myndigheter hade fullt upp med att livnära sig.”
Det är ett välriktat slag i magen på samhällsdebatten. Det är inte utan att jag drar mig för att skriva den här krönikan. Vadå, en proffstyckare till som ska komma och säga att Marjaneh Bakhtiari ”säger nåt viktigt om vår tid”?
Men hon gör ju det! Det kan inte hjälpas. ”Kalla det vad fan du vill” är en uppriktig guide till vårt land, med människor så rädda att inte höra till att de stänger ute andra. Dessutom en stark berättelse om människor som lever och kämpar och säger stopp: ”Jag tänker inte vara den fördom du har bestämt dig för, jag tänker inte spela den rollen.”
Och hela tiden skrattar man.