Arboga och Dresden är grannar i Europa
Tio blivande sjuksköterskor koncentrerar sig på tv-skärmarna med kursböckerna staplade intill sig. Gruppen sitter på Högskolecentrum i Arboga, föreläsaren finns i Eskilstuna.
Nyss var det problem med uppkopplingen till andra lärocentra, ”vi har ingen kontakt med Flen”, nu fungerar dialogen. En elev uppfattade inte det krångliga latinska namnet på en muskel och får en snabbrepris.
I en datorsal studerar elever företagsekonomi och sociologi via internet. Lugna studierum hjälper den som inte får vara ifred vid köksbordet hemma.
– Det är lite folkrörelse över detta, så känns det när man träffar folk från andra delar av landet, säger studierektor Wivi Blomqvist.
Över hela landet sker en tyst revolution. Landets 200 lärocentra samlar 50 000 distansstudenter.
I Arboga har stöd från EU:s strukturfonder gjort det möjligt att satsa extra på rekrytering och handledning. De senaste åren har staden drabbats hårt av Volvos och ABB:s neddragningar. Nu är det lättare att starta om även för den som har familj och svårt att flytta till en högskoleort.
– EU-pengarna är guld värda nu när kommunerna har ont om pengar, säger Wivi Blomqvist.
Men snart tar pengarna slut. När EU får tio nya medlemmar blir det betydligt mindre euro till Sverige.
Bråket är i full gång om hur regionalpolitiken ska se ut efter 2006. EU-kommissionen ska lägga fram sitt förslag kring årsskiftet. Den ansvarige kommissionären Michel Barnier vill behålla stora delar av dagens stöd och öka totalbeloppet kraftigt. Andra ledamöter, som italienaren Mario Monti, vill ha en mer radikal reform som prioriterar tillväxt och konkurrens.
Norrlandslänen i Sverige är oroade. Kommer bidragen till de glesbefolkade områdena att bli kvar? Det är inte självklart, även om statsrådet Ulrica Messing lovar att slåss för deras sak och i går skrev brev till kommissionen. Många länder strider om pengarna, och finansdepartementet vill hålla nere EU:s budget så att Sveriges medlemsavgift ska minska.
Projekten i Arboga får stöd via ”mål 2”, som ska ge nya chanser till områden där industrin är på tillbakagång. EU-samordnaren Carin Bastås inser att bidragen inte räcker för evigt. Hon tänker dock längre än de sydeuropeiska förhandlare som hårdnackat slåss mot förändringar.
– Vi måste lära oss samarbeta mer med andra, satsa över gränserna.
Carin Bastås tar ett projekt om översvämningar i gamla stadskärnor som exempel, som får stöd från EU:s Interreg-program.
– Nyligen svämmade Arbogaån över, riktigt illa var det på 1970-talet. Efter översvämningarna i Prag och Dresden finns det ett stort intresse för EU-samarbete. Hur gör man praktiskt för att skydda historiska byggnader? Projektet gör EU väldigt konkret.
Det är en god illustration till en tes som professor Daniel Tarschys driver i en utmärkt skrift från forskningsinstitutet Sieps, ”Reinventing Cohesion – The Future of European Structural Policy”. EU:s regionalpolitik borde syfta mer till samarbete över gränserna, till en känsla för Europa.
Kanske blir utrymmet för kreativa gemensamma projekt litet i slutmanglingen av EU:s nästa långtidsbudget. Sverige borde ändå göra ett ordentligt försök att få fler att tänka som Carin Bastås i Arboga.