Ni är skyldiga Sabuni en helkväll, grabbar
Att ge mest till rika män i Stockholm är förstås också en form av fördelningspolitik
2018 tjänade den ekonomiska eliten i genomsnitt 80,9 gånger mer än en den genomsnittlige personlige assistenten. Det är den dystra sanningen som presenterades av LO i veckan i den årliga rapporten om maktelitens inkomster.
Tack vare Liberalerna skulle direktörerna haft i genomsnitt 70 000 kronor mer kvar i plånboken, varje månad, om värnskatten hade avskaffats redan 2018.
Nu trädde dock inte Nyamko Sabunis favoritreform igenom förrän den 1 januari i år. Men att grabbarn på Östermalm är skyldiga Sabuni en helkväll vet vi redan.
Stöld som karriär
Att vara fattig gör inte någon kriminell, däremot gör det våld till makt och stölder och droghandel till en karriär. Att skitsamhällets konsekvenser inte går att köpa sig fri ifrån visar ungdomsrånen i Stockholmsförorten Bromma och skjutningarna i Malmö.
Vad LOs rapport om makteliten säger oss är därför kanske framför allt att Kristersson, Bolund, Sabuni, Löfven, Lööf och Busch Thor förvisso är jätteoroliga över skjutningar, ungdomsrån och sprängningar men inte tänker lösa problemen, eftersom så få reformer riktas mot den galopperande bristen på social och ekonomisk jämlikhet.
Det viktiga är trots allt inte vad man säger som politiker, utan vad man gör.
Brist på ambitioner
Vad som havererat i Sverige är inte vår strafflagstiftning eller polisen. Det är vår skattelagstiftning, vår fördelningspolitik och socialpolitik.
Nordiska rådets årliga rapport visar precis samma sak. Inkomstklyftorna har ökat sedan 2000 i Norden och mest har de ökat i Sverige. Det sker inte av en slump. Det sker på grund av bristen på politiska ambitioner att överbrygga klyftorna.
Så vi fortsätter driva ifrån varandra. Rapporter produceras, gängen nyrekrytera och i riksdagen försvaras det fria vinstuttaget och friskolereformen, kapitalet, istället för eleverna.
Jämlikheten är inte en utopi.
Det finns bara inte någon i Sverige med makt som försvarar den.