I Ungern tror högern att judehat vinner val
BUDAPEST "Ett museum för förintelseförnekare" säger en före detta EU-politiker jag pratar med.
"Ett minnesmärke över det ungerska folkets lidande i händerna på utländska ockupanter", skulle nog den ungerska regeringen uttrycka saken.
Landets nationalkonservativa premiärminister Viktor Orban valde hur som helst museet ”Terrorns hus” på Andrassygatan 60 för sitt stora tal 23 oktober, årsdagen av Ungernrevolten 1956.
Terrorns hus
Temat för Terrorns hus är de nazistiska och sovjetiska ockupationerna av Ungern. Bildspråket är övertydligt, kommunisternas röda stjärna har sammanfogats med de ungerska nazisternas, pilkorsrörelsens, symbol.
Själva massmötet regnade bort men Viktor Orban rasade mot de nya utländska makter som vill styra Ungern - alltså Bryssel.
Terrors hus gränsar till historieförfalskning. Att Ungern var allierat med nazityskland från 1940 till 1944 nämns inte. Inte heller den inhemska antisemitismen innan kriget.
Förintelsen av de ungerska judarna görs till en rent tysk affär och deras lidande jämförs med de ungrare som skickades till Josef Stalins Gulag.
Terrors hus ljuger inte, men relativiserar och glömmer valda delar av historien för att den ska passa in i det styrande partiets propaganda.
”Soros-planen”
Studentkvarteren kring Central European University i Budapest representerar ett annat Ungern än Viktor Orbans styrande parti Fidesz, ungt, dynamiskt, liberalt och mångkulturellt.
Universitetet grundades 1991 av George Soros, en ungrare med judisk bakgrund som utvandrat till USA och blivit miljardär. Han har genom åren gjort sig känd för att skänka stora summor till människorättsorganisationer, demokratirörelser och för att hjälpa minoriteter som romer.
Inför valet i april nästa år har Viktor Orban angripit Central European University och gjort George Soros till huvudmotståndare.
Det är lite udda eftersom Soros inte ställer upp i valet.
”Politisk attack”
Men just nu pågår en omfattande ”konsultation”, en slags folkomröstning, om något som kallas ”Soros-planen”. Längs vägar och på busshållplatser sitter affischer med en hånleende George Soros och alla röstberättigade har fått hem ett formulär med frågor som:
"En del av Soros-planen är att starta en politisk attack mot de länder som motsätter sig invandring, och utsätta dem för tuffa sanktioner.
Vad tycker du om det?"
Problemet med alltihop är att det inte finns någon ”Soros-plan”.
Historien har starka paralleller till den ökända förfalskningen "Sions vises protokoll" som den ryske tsarens hemliga polis tog fram för att kunna förfölja judarna i början av 1900-talet. I ”protokollen” målas bilden upp av en judisk sammansvärjning som i det fördolda styr banker, medier och ytterst hela världen.
Kampanjen, som finansieras av den ungerska regeringen, är fejkade nyheter taget till en helt ny nivå.
Ser sig som offer
- Kampanjen är bara möjlig för att Soros är jude, säger Anton Pelinka, professor i nationalismstudier vid Central European University.
Men hur lyckas regeringen bedriva en kampanj mot en ”Soros-plan” som faktiskt inte finns?
– På sätt och vis har grunden funnits hela tiden. Man revitaliserar antijudiska stereotyper som funnits här i sekler, säger Pelinka.
Han ser Viktor Orbans regim som en del av ett mönster inte bara i Öst- och Centraleuropa utan i hela världen.
- När Donald Trump säger ”Make Amerika great again” betyder det att någon har hindrat USA:s storhet. De är offer för något, säger Pelinka.
Just offermentalitet är bärande i Viktor Orbans historieskrivning. Anton Pelinka beskriver det ytterst som en reaktion mot modernitet och globalisering. Förändring innebär vinnare och förlorare och förlorare har alltid letat syndabockar.
– Dessutom har det som brukade vara arbetarklassen i västvärlden fått något att förlora, det gör att man blivit rädd för framtiden, säger Pelinka.
Lovar gemenskap
Det Viktor Orban erbjuder är gemenskap mot en yttre fiende. Efter att han vann valet 2010 var det vänstern, sedan blev det flyktingarna, sen Bryssel och nu George Soros. Hans lösning är att sluta sig inåt, att bromsa historien - vi är ungrare, vi har alltid varit ungrare, vi kommer inte att ändras. Var inte rädda!
– Det är ett flyktförsök från en komplex värld, säger Anton Pelinka.
Central European University har det största engelskspråkiga biblioteket i östra Europa. Det är sex våningar högt med björkpanel i trapporna och öppna datorrum. Designen ser nästan nordisk ut.
Enna Gerin läser andra året på institutionen för nationalismstudier. Hon är uppväxt i Sverige men flydde från Bosnien 1993. En vecka efter att hennes familj kom fram stängde regeringen gränsen. Hon var då fem år.
– Kriget och rotlösheten gjorde att jag sökte mig hit för att studera nationalism. Min familj var jugoslavisk och mixad, mamma heter Marija och pappa Ahmo (en bosnisk variant av Ahmed), säger hon.
Subversivt
Gerin är tjänstledig från vänstertankesmedjan Katalys i Stockholm och är statsvetare i grunden. Hon tycker det är chockartat att på första parkett bevittna hur den liberala demokratins institutioner, som vi tagit för självklara, monteras ner i ett EU-land.
– Mänskliga rättigheter är numera radikalt i Ungern, snudd på subversivt, säger hon.
En viktig insikt är att det vi ser inte ”bara” handlar om populism. Viktor Orbans ideologi och de idéer hans gelikar i länder som Tjeckien, Slovakien och Polen förespråkar har betydligt större djup en så.
- Jag vill kalla dem nationalister, inte populister, det är för vagt. Det som förenar dem är nationalism, det är den ideologiska kärnan, säger Enna Gerin.
Friheten minskar
Enligt Freedom house, en tankesmedja, har friheten i världen minskat elva år i rad. Den liberala demokratin pressas från två håll, från autokrater och populister. De betecknar fortfarande länder som Ungern och Polen som ”fria” men utvecklingen går bakåt.
Med Ungerns nya valsystem är det i praktiken omöjligt för oppositionen att vinna, pressen är inte fri och domstolarna inte oberoende.
Och kampanjen mot den fiktiva ”Soros-planen” väcker minnen från kommunisttidens propaganda till liv.
Om regeringen bara kan hitta på saker, finns det ens någon sanning då?
Det senaste är att Viktor Orban lovat att använda Ungerns hemliga polis till att spåra upp och avslöja ”Soros nätverk” i Europa. Bland annat en hemlig lista på 200 Europaparlamentariker.
Smaka på det.
Obehagliga frågor
Kampanjen mot Central European University har fått EU-kommissionen att reagera. Akademisk frihet är en av EU:s grundläggande värderingar. Men Europa har hittills visat sig ganska tandlöst.
Samtidigt måste vi börja ställa de obehagliga frågorna.
EU släppte in tio länder från Öst- och Centraleuropa samtidigt 1 maj 2005. Var det verkligen klokt?
Innan de beviljades medlemskap ställde vi hårda krav på demokrati och mänskliga rättigheter, efteråt kan vi nästan inte ställa några krav alls. Särskilt har Polen lovat lägga in sitt veto vid åtgärder mot Ungern och tvärtom.
Men oavsett historien måste vi också fundera på hur vi gör framåt. Ungern och Polen får mest bidrag av alla länder. Samtidigt vägrade de ställa upp solidariskt vid flyktingkrisen.
Varför ska vi betala deras räkningar då?
Och om Viktor Orban ska skicka sin hemliga polis efter politiska motståndare, vill vi alls bidra ekonomiskt till den staten?
Frihetstorget
Parken Szabadság tér, frihetstorget, i centrala Budapest är som ett mikrokosmos av nationella myter.
I ena änden finns ett sovjetiskt monument från 1946 över befrielsen i andra världskriget. I andra en byst av Miklos Horty som ledde Ungern under mellankrigstiden och ingick alliansen med nazityskland. Och så en staty av Ronald Reagan.
Men det mest kontroversiella monumentet restes 2014. Det föreställer Ungern som ärkeängeln Gabriel omgiven av brutna grekiska kolonner. Ängeln angrips av en tysk örn med årtalet 1944 ingraverat kring foten.
En ridå av lögner
Framför ängeln står Gabor Sebö i svart yllemössa och protesterar. Med sig har han en EU-flagga och ett litet bord med flygblad och information.
– Det är ett manipulativt monument som visar på ideologin hos de ungerska nyfascisterna, en gest från regeringen till högerextrema väljare, säger han.
Framför monumentet har överlevande och anhöriga till de som dog under förintelsen ställt resväskor och lagt stenar till minne av de som, med många ungrares goda minne, deporterades till Auschwitz.
Ungern är värst men i hela Öst- och Centraleuropa skrivs nu historien om för att passa dagens makthavare.
Och precis som Enna Gerin konstaterar är nationalismen kärnan, ett självspelande piano av offermentalitet, syndabockar och rop om starka ledare.
Det är tragiskt, det var inte detta vi ville uppnå med östutvidgningen av EU. Vi som trodde att allt skulle bli så bra.
Men sanningen går inte längre att blunda för.
Den gamla järnridån håller på att ersättas med en ridå av lögner.