Magert avtal blir dyrt för industrin
Publicerad 2011-11-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det börjar bli bråttom i industrins löneförhandlingar. Om två veckor löper avtalen ut, och innan dess ska nya helst vara tecknade. Om inte finns risken för konflikter.
Så vill ingen ha det.
Ändå går det trögt, och det handlar om avtalens kärnfråga, priset på arbetskraft.
För ett och ett halvt år sedan kastade finanskrisen sin skugga över lönerörelsen. Det märktes i lönebeskeden. Nu vill facken ha ett bättre resultat.
”Payback-time” sa IF Metalls ordförande Stefan Löfven i somras.
Nu anser han och de andra fackliga ledarna att de inte ens får ett riktigt bud.
Arbetsgivarorganisationerna pumpar i stället ut att det inte finns några pengar att hämta.
”Förbluffande” kallade Livsmedelsföretagens direktör Agneta Dreber kraven på 3,7 procents löneökningar.
Direktörerna kan tyckas ha tidsandan på sin sida. Arbetsförmedlingen talar om stigande arbetslöshet och i Europa tar teknokrater över sparbeting från valda politiker.
Ett område tycks dock inte krisdrabbat. Storbolagens vinster.
En rapport från fackförbundet Unionen visar att 2011 så här långt är ett bra år för de svenska börsbolagen. Nedgången från finanskrisen är återtagen, och marginalerna är höga.
Prognoserna är inte alls så dystra som direktörernas sorgesång kan få oss att tro. Tillväxten förväntas fortsätta, om än långsamt. Däremot är det klent med investeringar.
Prognosmakarna kan förstås få fel. Det har hänt förr. Men det beror i så fall inte på de fackliga lönekraven.
Ilskan över ännu ett magert avtal skulle däremot kunna slå hårt mot arbetsmoral och arbetsglädje. I synnerhet om de stora företagen till våren kan redovisa utmärkt lönsamhet, generösa bonusar och ökad aktieutdelning.
Sådant passerar nämligen inte obemärkt.