Läkare struntar i sina patienter

Eva Franchell

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Först vill jag tacka mannen som hjälpte min dotter. Det var i Sickla i Stockholm i början av juli och min dotter hade cyklat omkull. Hon ringde oss från cykelbanan där hon låg och inte kunde ta sig upp.

Flera shoppingkunder passerade förbi med sina kassar och barnvagnar. Det var först när den äldre mannen kom som min ­dotter fick hjälp. Han pratade ­bara tyska och bar henne bort till en bänk, ställde upp cykeln och försäkrade sig sedan om att pappa snart skulle komma för att ­hämta henne.

Många timmar senare fick vi veta att hon brutit benet. Hon hade använt cykelhjälm så vi

var ändå glada – det kunde gått värre.

Antalet cykelolyckor med dödlig utgång ökar. Varje år blir 3 000 cyklister kvar på sjukhus i mer än ett dygn.

Min dotter var bara en av dem som i sommar kom till akuten med benet i en onaturlig vinkel.

– Varsågod och sitt ner i väntrummet, sa sköterskan.

Två timmar senare kom en annan sköterska som kastade ett öga på benet och sa:

– Röntgen.

Sedan följde en lång väntan på röntgensköterskan, röntgen, läkaren, omröntgen, den vanliga läkaren igen och till sist ortopeden. Därefter återstod sköterskan som gipsade, ännu en röntgen och en sista ­läkarundersökning. Fjorton timmar efter olyckan var benet gipsat och min dotter kunde påbörja sin sommar på kryckor.

Det är något allvarligt fel på akuten. Inte ­bara den min dotter besökte, utan på akutsjukhus över ­huvud taget.

I sommar har kaoset varit värre än vanligt med överbelägg­ningar, för lite personal och stängda avdelningar. Det har framför allt varit brist på sjuksköterskor. Färre sköterskor har utbildats och de som finns får så dåligt betalt att de tackat nej till ­jobben.

Ingen ska skylla hela krisen på sköterskorna. Det finns ett system­fel inom akutsjukvården. Åtta undersökningar av ett ­tydligt benbrott innebär onödigt ­lidande och slöseri med skattemedel.

I åratal har sjukvårdspolitiker debatterat smarta system för snabbare patientmottagande. Det ska gå smidigt och snabbt, lean healthcare. Men sådana ­system fungerar bara om ­läkarna släpper ifrån sig en del av makten.

Låt till exempel mottagningssköterskan bedöma om benet ska röntgas och spara flera timmar. Och om läkarna inte vill släppa ifrån sig första diagnosen får de väl sätta sig i mottagningsluckan och göra bedömningarna direkt. En läkare innanför ­dörren kan skilja svårt sjuka från nästan friska som genast kan slussas vidare till en lättakut

i dörren bredvid.

Vården måste utgå från patienterna. Snabbare vård av benbrott och gallstenar ger också mer tid för de riktigt svårt sjuka.

Min dotter har klarat sommaren med gips, även om extrajobbet gick om intet. Natten på ­akuten har hon förträngt, men så är hon heller inte den som drabbats värst. Själv minns jag mannen som av misstag fick en jordnöt i lungan en nyårsafton.

Jag träffade ­honom vid akutens kaffeautomat den tredje januari. Han sa glatt: ”Nu dröjer det inte länge ­förrän jag ­kommer in.”