Alla vägar leder inte till helvetet
Vuxendagis, slutstation, helvetet på jorden. Beskrivningarna av arbetsmarknadsåtgärden fas 3 är många och deprimerande.
I fas 3 hamnar den som varit arbetslös i tre och ett halvt år.
I dag är 34 000 personer inskrivna där. Det mest oroväckande är att gruppen med unga under 25 år fortsätter att öka – trots att Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermuda-Svankvist så sent som förra året förklarade att det råder nolltolerans mot ungdomar i fas 3.
Sedan dess har antalet personer under 25 år på arbetsmarknadens slutstation ökat med 65 procent, uppger tidningen Arbetet.
Blir kvar hela livet
Men mörkertalet är stort. Vissa struntar hellre i att fortsätta gå till Arbetsförmedlingen än att hamna i fas 3.
Många unga vuxna som skrivs in i fas 3 har inga tidigare arbetserfarenheter. För dem innebär ”slutstationen” att de inte längre får någon hjälp med jobbsökande eller coachning. De erbjuds ingen utbildning eller praktik.
I stället placeras de hos ett företag, en kommun eller organisation där de får utföra sysslor som inte sällan upplevs som meningslösa. Endast två av tio deltagare går vidare till jobb.
I värsta fall kan du bli kvar i fas 3 till pensionen.
Bara politiska viljan finns
Det är en direkt omänsklig politik.
I S-styrda Eskilstuna har de satsat på att erbjuda långtidsarbetslösa jobb inom kommunen. Arbetsförmedlingen bidrar med anställningsstöd till lönerna. ”Det är underbart”, säger Johanna Hiltunen, 24, till Arbetet, som fått jobb i ett förskolekök via Eskilstuna kommun.
Exemplet visar att arbetsmarknadspolitik kan vara både konstruktiv och människovärdig, om bara den politiska viljan finns där.