Nej, starka biceps kan inte hjälpa
Men tillsammans kan vi göra en del för klimatet
Glöm det där med värderingar. Eller för den delen mamma och pappa. Din fattiga uppväxt eller medfödda allergi mot Olof Palme. Dina politiska åsikter kommer ur dina biceps, i alla fall om du är man, det hävdade en uppmärksammad dansk studie häromveckan.
Den hade tittat efter samband mellan mäns socioekonomiska status, politiska åsikter och muskelmassa. För att vara mer precis: hur stark deras överkropp var.
Fysiskt starka män står oftare till höger politiskt blev internationell mediernas tolkning.
Uppenbarligen har dessa journalister aldrig varit i Norrbotten.
Den danska forskningen rapporterades som att man äntligen hade hittat något som rationellt kunde förklara varför vi röstar som vi gör. Är du stark kan du roffa åt dig allt du vill, släpa det i håret förbi mammutarna och slänga in det i din grotta.
Är du svagare måste du insistera på rättvisa och omfördelning för att över huvud taget överleva.
Därmed går du med i SSU.
Eller vad motsvarigheten nu hette under istiden.
Kvinnor? Nej, studien gällde inte för oss. Huruvida detta hade att göra med storleken på Michelle Obamas biceps är oklart.
Vi vill hur som helst gärna förklara saker på det här sättet. Att det handlar om ÖVERLEVNAD. Vi är egoistiska för att vi måste ÖVERLEVA. Vi sätter oss själva främst för att det är RATIONELLT.
Ugg! Ugg! Så fungerar NATUREN.
Problemet är förstås att den inte gör det.
Vi är hysteriska gällande risken att lämna våra barn med stora statsskulder, skrev Michael Wolf, chefsekonom i Financial Times nyligen, men verkar helt lugna inför faktum att lämna dem med en förstörd planet.
Det var när de nya skräcksiffrorna kom. De som visade att koncentrationen av koldioxid i atmosfären hade passerat 400 delar per miljon för första gången på fyra och en halv miljoner år.
Precis som Michael Wolf konstaterade har klimatskeptikerna vunnit.
Vi har precis som de ville inte gjort något åt uppvärmningen.
Nu handlar det inte längre om att stoppa klimatförändringarna.
Det handlar om att mildra dem och försöka lära sig leva med dem.
Jag älskar den svenska sommaren, det är årets bästa dag skämtar vi och studerar väderrapporterna inför semestern. Men minns ni värmeböljan för tio år sedan?
EU uppskattar att mer än 70 000 personer dog av hettan i Europa de där fyra månaderna. Det är fler dödsfall än från någon europeisk eller amerikansk konflikt sedan andra världskriget och fler än från någon naturkatastrof i något industrialiserat land, skriver Brian Stone
i början av sin nya bok The City and the Coming Climate.
USA skulle behöva uppleva mer än 20 terroristattacker lika djävulska som den 11 september 2011 för att komma upp i en liknande dödssiffra.
Ändå gäspar vi åt klimatförändringarna.
Precis som Brian Stone skriver är värmens dödsfall ansiktslösa. Hetta drabbar inte som en orkan eller en tsunami och den drabbar främst äldre. Framför allt beräknas dessa dödssiffror
i efterhand. Man jämför hur många som dog med hur många som dött samma månader tidigare år.
Vi kan därmed säga hur många som gick bort av värmen, men inte vilka de var. Det finns inget namn och bild för kvällstidningarna att publicera.
Så vad finns där att göra?
Brian Stone skriver att vi måste sänka värmen under kastrullen likväl som ta av locket. Vi måste med andra ord å ena sidan minska utsläppen, men även använda land annorlunda.
Bättre planerade städer har till skillnad från stora globala överenskommelser med ledare på toppmöten faktiskt en realistisk chans att bli verklighet, skriver han. Det är den dåliga luften i kinesiska städer som exempelvis har fått regimen att satsa på förnybar energi.
Det politiska trycket finns lokalt, inte globalt och då måste större delar av policydiskussionen ner hit.
Ja, de stora tekniska lösningarna behövs. Men det finns redan en maskin som kan suga upp koldioxid: den heter träd.
Hade Sahara varit en skog hade området absorberat tillräckligt med koldioxid varje år för att helt stoppa klimatförändringarna. Hade skövlingen av regnskogen upphört enbart i Brasilien och Indonesien skulle världen kommit fyra femtedelar på vägen för att uppnå målen i Kyotoprotokollen.
Stadsplaneringens stora miljöbov är förortslivet, menar Stone. Landskap med små låga hus alla beroende av varsin bil. Vi måste bygga täta städer fulla med träd sammankopplade av bra kollektivtrafik och omgärdade av riktiga grönområden.
Inte av ändlösa villaförorter.
Bara för att klimatpolitikens fokus måste skifta, betyder det inte att det inte finns saker att göra.
Det är märkligt att det är just den ensamme starke grottmannen som står modell för vad som är NATURLIGT i vår kultur. Han är egentligen motsatsen. Naturen kännetecknas mer än något annat av ömsesidigt beroende. Våra antaganden om vad som behövs för att överleva är i själva verket de som hotar vår överlevnad mest: synen på en isolerad individ vars handlingar inte har konsekvenser för omvärlden, eftervärlden eller planeten.
Och männen och deras biceps? Tja, den danska studien rapporterades fel av medierna.
Den kom inte fram till att män med starkare överkropp stod längre till höger och var mer egoistiska. Den kom fram till att män med starkare överkropp, oavsett om de var höger eller vänster, hade starkare politiska åsikter.
Och där någonstans möts Norrbotten och Texas.