Tillbaka i ett slags vardag
Tillbaka i ett slags vardag
Kronprinsessans graviditet är veckans nyhet. För de sanna rojalisterna innebär den att tronföljden kan tryggas, för oss andra ett tillfälle att glädjas åt att två unga människor får uppleva lyckan i ett förestående mirakel.
Någonstans i klyftan mellan de betraktelsesätten finns kanske de viktigaste argumenten mot idén med en ärvd kungamakt.
Ändå tror jag att många förundras över hur livet domineras av återgången till vardag.
När jag tillsammans med resten av landet gick på semester skrek småfåglarnas ungar efter mat och knopparna på Johannesörten var precis färdiga att plockas.
Nu har Johannesörten blommat över, och världen är på många sätt en annan. Sommaren 2011 kommer att finnas kvar i historieböckerna.
Vi kommer nog aldrig att förstå vad som egentligen drev Anders Behring Breivik till illdåden i Oslo och på Utøya. Det är klart att det finns ett inslag av personligt vansinne, eller ondska om man föredrar att förklara världen på det sättet.
Men det är svårt att befria sig från känslan av en ny oförsonlighet i det offentliga samtalet. En rädsla, och en vrede, som sätter sig över inlevelse och respekt.
Efter händelser som terrorattentaten i Norge talas det ofta om förlorad oskuld, som om vi vaknat upp ur en naiv och idealiserad syn på världen.
Jag har svårt med den tanken.
Om det är naivt och oskuldsfullt att vilja att unga människor ska kunna bada, sjunga och diskutera politik utan att bli måltavla för en mördare är jag gärna naiv.
Fredagen den 22 juli kommer att finnas i historieböckerna, i alla fall i vår del av världen. Fredagen den 5 augusti kommer att finnas i världens alla historieböcker.
Att ratinginstitutet Standard & Poor till sist slog fast att USA inte längre förtjänade det högsta kreditbetyget kan bli en milstolpe på vägen mot en ny världsordning, hur den nu ska se ut.
”USA kommer alltid att vara ett AAA land”, sa president Obama. EU-kommissionens Barroso tycker inte att instituten begriper Europa. Och tillsammans talar Sarkozy och Merkel om ännu fler regler.
Och under tiden varnar ekonomer för en ny kris och börserna störtdyker.
En finansmarknad som löpt amok och ett politiskt system som kidnappats av marknadsfundamentalism är det däremot ingen som vill prata om.
Låt oss gissa att resultatet blir det vanliga. Nya nedskärningar i den lilla trygghet som finns, både här och på andra sidan Atlanten. Och att världen fortsätter att famla efter en ordning som bättre hur ekonomin faktiskt ser ut.
Anders Borg har i alla fall strategin klar. All politik är lagd på is. Ett slags ansvarstagande får jag förmoda.