Trist politisk sorti
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-27
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
27 JANUARI 2003. Gudrun Schyman valde att lämna partiledarskapet. För vänsterpartiets, hennes egen och demokratins skull var det ett klokt beslut. Förtroendet var förbrukat.
Till skillnad från de gånger hon råkat i trubbel på grund av alkoholproblem kunde varken väljare eller medlemmar den här gången känna någon sympati. Med sitt skattefiffel, medvetet eller omedvetet, har Schyman hamnat i konflikt med partiets själ och sina egna värderingars moraliska grund – idén om ett solidariskt välfärdssamhälle där alla gör rätt för sig.
Då är det kört.
– Jag är inte en person som man avsätter. Jag fattar mina egna beslut, sa Schyman vid gårdagens presskonferens.
Spär på politikerföraktet
Ändå hänvisade hon just till partiopinionen som grund för sitt beslut. Hade hon haft ett hundraprocentigt stöd kunde hon ha suttit kvar, resonerade hon. När det nu inte fanns valde hon att avgå.
Fokus kom så att förskjutas från Schymans remarkabla skatteavdrag till förhållandena internt i hennes parti. Skulden och ansvaret blev plötsligt partiets, inte hennes. Skickligt, men föga förtroendeingivande.
”Jag vet inte om att jag gör så mycket mer avdrag än vad andra gör”, svarade Gudrun Schyman i Ekots lördagsintervju.
Uttalandet spär på det politikerförakt som grundar sig i ett allt längre avstånd mellan makthavare och medborgare. Tron att avdrag på 183 000 kronor är normalfall för gemene man visar på en avtrubbad förståelse för just de människor som hon så tydligt tagit politisk strid för.
Det är trist. Oändligt trist. Gudrun Schyman hör till våra färgstarkaste politiker. Hon är en av riksdagens skickligaste talare och hon har som ingen annan lyft in kvinnoperspektivet och jämställdheten i svensk politik. Hennes kamp för de offentliganställda, lågavlönade kvinnorna har mött respekt långt utanför vänsterpartiet. För mängder av radikala ungdomar har hon varit en politisk idol, inte minst på grund av sitt starka engagemang i freds- och rättvisefrågorna.
Ett politiskt vägval
Hennes avgång lämnar ett bittert tomrum i svensk politik. Många känner sig svikna. Andra känner skadeglädje. Ingetdera gagnar demokratin.
Vad händer med vänsterpartiet nu? Ingen vet. Valet av ny partiledare sker först om ett år, men till dess ska en ny vice ordförande leda partiet. Kanske blir det Jonas Sjöstedt som i så fall kan bli en förgrundsgestalt för Nej-sidan i EMU-omröstningen? Samtidigt är det svårt att se hur Sjöstedt ska kunna fungera som ledare när han inte sitter i riksdagen och därmed inte kan delta i partiledardebatterna. Eller tar Lars Ohly vice ordförandeposten och Sjöstedt andre vice ordförandeposten fram till nästa års kongress?
Vänsterpartiets partiledarval blir ett politiskt vägval. Det blir avgörande för det parlamentariska läget framöver. Gudrun Schyman lyckades i kraft av sina väljarframgångar hålla samman ett ganska splittrat parti.
Hon gjorde partiet näst intill regeringsdugligt. Hon struntade till och med i kongressbeslut som försvårade samarbetet med socialdemokraterna. Hon föredrog politiskt inflytande framför bokstavstro. Väljarna svarade med att låta kamrat 4 procent bli ett stort och betydande vänsterparti.
Väljarvindarna mojnade
Internt växte dock kritiken. I det senaste valet manövrerades många av de pragmatiska vänsterpartisterna ut och in kom i stället kommunistfalangens hejdukar som ännu drömmer om tiden som renlärigt oppositionsparti. De starka väljarvindarna mojnade.
”Hur mycket man än älskar den rena, ideologiska profilen så är politik ett praktiskt lagstiftningsarbete”, sa den finlandssvenske poeten Claes Andersson inför hundratals vänsteraktiva vid Socialistiskt Forum i Umeå i helgen. Andersson ledde Finlands motsvarighet till vänsterpartiet på 1990-talet och satt i koalitionsregering tillsammans med både högern och socialdemokraterna.
Jag är inte säker på att hans ord föll i god jord. Vänsterpartiets anhängare i salen kände nog mest sorg och förvirring.
Problem även för Persson
Förhoppningsvis låter inte medlemmarna Schymans modernisering av partiet försvinna med henne. Om vänsterpartiet går åt vänster kommer svensk politik att gå åt höger, för socialdemokraterna kan då inte annat än söka samarbete med något av de borgerliga partierna.
Det riskerar att skapa stora spänningar inom arbetarrörelsen i en tid av konfliktfyllda frågor som EMU och USA:s krig mot terrorismen med ett eventuellt Irak-krig som följd.
Schymans skatteaffär kan bli ett problem även för statsminister Göran Persson.