USA riskerar att bli den stora förloraren

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-03-20

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Bomber faller över Bagdad. Krigsvansinnet trasar inte bara sönder ett land och dess befolkning. Det trasar sönder en hel värld. Efter den 11 september sattes ”vi” mot ”de”, kristna mot muslimer, västvärld mot arabvärld. Med en retorik likt de religiösa extremisternas förklarade den amerikanske presidenten att ”den som inte är med oss är mot oss”. I chocken efter det fruktansvärda terrordådet mot World Trade Center fick USA nästan en hel värld med sig i kriget mot terrorismen.

Nu är det annorlunda. Terrorkampen visade sig innehålla stormaktsambitioner och krav på en ny världsordning. Den enda kvarvarande supermakten krigar i dag mot världssamfundets vilja.

Trots sin militära överlägsenhet riskerar USA att i förlängningen bli den stora förloraren. Varken stater eller medborgare accepterar den arroganta amerikanska politiken. Debatterna i FN har tydligt visat detta.

Irakkonflikten rör inte bara nedrustning utan också grundläggande maktfrågor. Den handlar om hur internationella konflikter ska lösas. Vem ska bestämma över världens framtid?

Både det hårda krigsmotståndet inom FN:s säkerhetsråd och den breda folkliga opinionen bottnar i oviljan att acceptera den amerikanska världsordningen. Det är hoppfullt.

Den svenska regeringen vaknade sent med sin USA-kritik. Det är nu hög tid att Sverige tillsammans med Frankrike och Tyskland driver på inom EU för att få en europeisk säkerhetspolitisk röst som trotsar den amerikansk-brittiska imperialismen.

Massdemonstrationerna har visat presidenter och premiärministrar att supermaktens maktambitioner inte hör framtiden till. När inte längre kalla krigets balans råder hör de folkliga protesterna till de få motmakter som finns kvar.

Medan bomberna faller växer en global rörelse för fred och rättvisa fram.

Vi ses i Kungsträdgården i Stockholm klockan 18.00 i kväll. (Se www.motkrig.org för demonstrationer i övriga delar av landet)

Helle Klein

Följ ämnen i artikeln