Inte ens nu kan M behärska sig
Kristersson borde markera mot pajkastning i krigstider
Vladimir Putins anfallskrig har gjort Ukraina till ett slagfält. Bomber faller över städer och civila. Liv går förlorade och lidandet är enormt.
Europa och Sverige befinner sig i en exceptionell situation som kräver exceptionella ageranden. Ukraina ska stöttas fullt ut. Genom att bidra med pansarskott tog riksdagen i måndags ett nödvändigt historiskt beslut om att skicka vapen till ett pågående krig.
I det här läget behöver Sverige politiker som agerar med den seriositet som allvaret i situationen kräver. Därför är det så nedstämmande att se raka motsatsen från Moderaterna.
Toppskiktet spred fulklipp
När Magdalena Andersson på en pressträff tidigt under förra veckans händelseutveckling ville vänta med att tala om en invasion och återkomma med en definition av begreppet fanns fog att uttala kritik.
Hur väljer Moderaterna att framföra denna? Anställda på kommunikationsavdelningen fulklippte snabbt ihop en rad olika sekvenser från olika delar av pressträffen i syfte att få Andersson att framstå så osammanhängande som möjligt – en rejäl snedvridning av det budskap som faktiskt förmedlades.
Klippet publicerades sedan i sociala medier utan kontext och spreds omedelbart vidare av M-politiker som Tobias Billström, Johan Forssell och Gunnar Hökmark. Det är alltså inte några underhuggare vi talar om utan företrädare i partiets toppskikt.
Spelar Putin i händerna
Senare i veckan ilsknade Kristoffer Tamsons, moderat regionråd i Stockholm, till över en artikel om att Sida fortsatt ger bistånd till aktörer i Ryssland. Att pengarna går till organisationer som arbetar för demokratiutveckling, mänskliga rättigheter och tillgång till oberoende information struntade han i att förmedla.
Den sortens agerande spelar Putin rakt i händerna.
Samma sorts metodik har nyttjats av Sverigedemokraternas talespersoner och officiella partikonton, det är förväntat. Men har det nu alltså även blivit vardag i borgerlighetens finrum?
Ska en lång tradition av statsmannamässighet urholkas och ersättas med hetsiga högerpopulistiska strategier?
Den som vill veta vart den vägen leder kan bara studera vad som hände när anständigheten offrades av det republikanska partiet i USA.
Destruktiv partikultur
Vi vet ännu inte vilka processer det nära samarbetet med SD kommer sätta igång inom M, men det ser minst sagt illavarslande ut.
Ledningen – Ulf Kristersson och partisekreteraren Gunnar Strömmer – är två politiker som fortfarande har ambitionen att vårda samtalsklimatet, det råder det inget tvivel om. Därför borde de nu vara väldigt bekymrade över vad som ska efterträda dem. Livrädda, rentutav.
Något desperat och flåsigt bryter gång på gång igenom i M-kommunikationen. Om den sortens destruktiva instinkter inte kan läggas åt sidan ens under ett krig i Europa har de sannolikt redan fått fäste i partikulturen.