Det fagra talet bara fortsätter
I dag saknar sex av tio med funktionsnedsättning jobb
Varje torsdagsmorgon samlas några människor utanför Rosenbad i centrala Stockholm. Några män, några kvinnor som delar ut flygblad. Någon sitter i rullstol. Vad är det de vill?
2008 bestämde sig Sverige för att ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Grundtanken i konventionen – som inte i sig skapar några nya rättigheter – är att personer med funktionsnedsättning ska ha samma mänskliga rättigheter som andra. Även den med funktionsnedsättning ska ha samma möjlighet som alla andra att kunna bestämma över sitt eget liv och vara med i samhället som alla andra.
Många känner sig utestängda
Så är det inte i dag. Under de senaste åren har Diskrimineringsombudsmannen fått in över 700 anmälningar från personer som känner sig utestängda från samhället på grund av bristande tillgänglighet. Det kan handla om att man inte får plats i kollektivtrafiken, inte kan använda toaletter på kaféer och restauranger eller att man över huvud taget inte kan ta sig in i byggnader.
Svårt i arbetslivet
En viktig del i FN-konventionen har ännu inte genomförts: principen att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering.
Argumenten mot en skärpt lagstiftning har ofta varit att det skulle innebära tunga ekonomiska bördor för affärsinnehavare och andra som kan bli skyldiga att göra sina tjänster, lokaler och varor tillgängliga för människor med funktionsnedsättning.
Att det handlar om mänskliga rättigheter borde väga tyngre. Dessutom försvårar otillgängliga byggnader för människor att delta i arbetslivet. I dag saknar sex av tio med funktionsnedsättning jobb.
Våren 2010 lämnade utredaren Hans Ytterberg över regeringspromemorian ”Bortom fagert tal”. Han föreslog att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning skulle skrivas in i diskrimineringslagen.
Länder som USA, Australien, Norge och Storbritannien har redan liknande lagar och inför det senaste valet lovade en riksdagsmajoritet att de stod bakom en lagstiftning som skulle göra otillgänglighet av den här sorten till diskriminering.
Regeringen tiger still
I morgon är det 901 dagar sedan remisstiden för Ytterbergs promemoria gick ut. Men regeringen tiger stilla.
Det är därför de där männen och kvinnorna står där utanför Rosenbad.
De representerar olika handikapporganisationer och vill väl bara ha en sak: den utlovade lagstiftningen som gör att personer med funktionsnedsättning får tillgång till sina grundläggande mänskliga rättigheter.