Göteborgsvitsar räddar inte Kristdemokraterna
"Kristdemokraterna är för jämställdhet" konstaterade Göran Hägglund när han kom till avsnittet om jämställdhet under kvällens tal i Almedalen. Feministiskt initiativs framgångar har tvingat alla partier att säga att de är för kvinnors rättigheter. Men ingenting av orden syns i politiken, inte heller kom det något förslag under kvällens tal i syfte att skapa förändring.
Nej detta var snarare en läpparnas bekännelse. Och det är inte så konstigt eftersom partiet bygger på en konservativ värdegrund. Familjen är en viktig enhet, sen hur det ser ut innanför mamma, pappa, barn-konstellationen är inte politikens sak att hantera.
Kan ett sådant parti vinna på den feministiska vågen? Ja, faktiskt. På ett omvänt sätt.
Rosa agenda inget hinder
Förra gången Gudrun Schyman introducerade feminismen i svensk politik var under sitt ordförandeskap för Vänsterpartiet. Då nådde hon guldsiffror i riksdagsvalet 1998. Vänstern blev därmed tredje största parti. I samma val fick även Kristdemokraterna rekordsiffror och blev fjärde största parti med Alf Svensson vid rodret.
Alltså behöver inte ett konservativt parti tappa förtroende på grund av en rosa agenda.
Men Göran Hägglund är inte Alf Svensson. Hägglund har kritiserats högerifrån för att inte våga stå upp för de konservativa värderingar som många av Kristdemokraternas väljare efterfrågar. Striktare abortlagstiftning är ett exempel.
Kanske är det just därför som Kristdemokraterna aldrig kan bli större än såhär.
Utmanar Moderaterna
På samma gång har partiet ett allt mer växande dilemma inom allianssamarbetet. Å ena sidan gäller det att upprätthålla bilden av enighet inom alliansprojektet, å andra sidan gäller det att visa självständighet med en egen agenda. Därför försöker Göran Hägglund att försiktigt sticka ut hakan i ett antal frågor för att markera avstånd mot Moderaterna. Till exempel vill Hägglund att Sverige ska gå med i Nato. Något som Moderaterna säger sig vara positiva till men inte vill genomföra.
Skrämseltaktik
Att Hägglund tog upp försvarspolitiken i kvällens tal beror inte på att han brinner för mer vapen och ammunition. Det handlade om att rikta udden mot oppositionen. Hägglund fokuserade större delen av talet på hur splittrade de rödgröna är i försvarsfrågan. Att alliansen inte heller är överens sa han förstås ingenting om.
Samma strategi lär vi se under hela valrörelsen. Alliansen och Kristdemokraterna går inte i huvudsak till val på den gena politiken. De går till val på att skrämmas med att motståndaren är ett sämre alternativ. Och tydligen även på att dra Göteborgsvitsar om densamma.