Ett ohållbart recept
Därför gör M allt för att slippa prata om framtiden
13 oktober 2013
Moderaternas politik
Bea har ett bageri i Bloomsbury. Mellan kvarterets små trädgårdstorg från 1700 -talet och Holborns hetsiga trafik ligger den lilla butiken.
Det var här, bland gammeldags tekannor som Bea 2010 började baka ”duffin”: en blandning mellan donut och muffin.
Duffin!
Och det var inget konstigt med det.
Till BBC säger Bea att det inom bakningen finns en lång tradition av att korsa och blanda.
Men det var förstås innan det internationella storkapitalet blandade sig i degen.
En skapelse vid namn cronut har nämligen gjort succé i USA. Köerna har ringlat runt kvarteret vid Dominique Ansel Bakery i New York. Alla vill köpa denna korsning mellan croissant och donut.
Cronutens succé gav den globala kaffekedjan Starbucks en idé. Företaget har förlorat stora marknadsandelar i Storbritannien sedan det visade sig att det inte betalar någon bolagsskatt. Sura britter som själva är hårt pressade av de pågående budgetsaneringarna, började bojkotta kedjans kaféer.
Starbucks räddningsplan blev en ”duffin”. Företaget annonserade att de uppfunnit ett nytt bakverk, en korsning mellan en donut och en muffin, och lyckades varumärkesskydda skapelsen.
Problemet var förstås bara att Bea i Bloomsbury redan hade bakat duffins i åratal.
I veckan presenterade partisekretare Kent Persson Moderaternas nya logga i Stockholm. Eller, the party formerly known as Moderaterna menar jag. Numera kallas de bara ”m”. Ett gement litet ”m” med ordet ”nya” som slingrar sig in samt tillägget: ”Sveriges arbetarparti”.
Den som är medveten om att arbetslösheten är sju procent och att Fas 3 är Sveriges största arbetsgivare skulle kanske inte sätta just ”arbetarparti” i loggan.
Det är hur som helst något sorgligt över de Nya Moderaterna just nu. Nästa vecka håller de bolagsstämma i Norrköping och Dagens Industri har serialiserat partiets kris på nyhetsplats de senaste dagarna.
Opinionssiffrorna är dåliga, framtidsnamn som Henrik von Sydow hoppar av, rädslan brer ut sig och frustrationen över partisekretare Kent Persson kokar.
Det mer grundläggande problemet för Sverige är att regeringen i dag är Moderaterna. Och att Moderaterna i dag är två personer: Anders Borg och Fredrik Reinfeldt.
”Att utse ministrar har i princip varit som att utse statssekreterare till Anders Borg på respektive departement”, säger en källa till Dagens Industri.
En toppstyrd koloss där allt bestäms av Anders Borg marscherar alltså mot oklart mål.
Kritiken mot Moderaterna hörs från alla håll: ”Ni måste prata om framtiden!” säger liberala debattörer. Ni måste prata om vilket Sverige ni vill ha?!, instämmer deras sympatisörer.
Jag skulle dock på denna punkt vilja försvara partistrategerna och den stackars Kent Persson: Även om Moderaterna hade något att säga om framtiden, varför skulle de vilja prata om den?
Låt oss vara krassa: Valet nästa år kommer att avgöras av en grupp på ungefär 800 000 personer.
Det är de väljare som röstade borgerligt förra gången men som nu kan tänka sig att rösta på Socialdemokraterna. Kommer Stefan Löfven att vinna över dem? Eller kommer de stanna hos Moderaterna?
Denna grupp kännetecknas av att de har tjänat privatekonomiskt på Moderaternas politik men att de samtidigt är oroliga för samhällsutvecklingen.
Vad händer med vården när jag blir gammal? Lär de unga sig något i skolan? Är det ändå inte något som håller på att förändras i Sverige? Ja, det är bra att det lönar sig att arbeta, men ska verkligen klyftorna öka på detta sätt?
Här har ni konflikten i nästa års valrörelse. Den går inuti dessa väljare. Tvärs igenom deras politiska medvetande.
Stannar debatten vid den enskilda plånboken vinner Moderaterna.
Lyfts den till att handla om vart Sverige är på väg vinner Socialdemokraterna.
Att Moderaterna i detta läge gör allt för att slippa prata om framtiden samtidigt som Socialdemokraterna döper om sig till ”framtidspartiet” är logiskt.
Det är på detta sätt partierna kommer att dra i dig hela nästa år.
Precis som inom bakningen finns det inom politiken en lång tradition av att korsa och blanda.
Där tidigare borgerliga projekt har placerat sig i polemik mot det som gör Sverige speciellt, valde de nya Moderaterna att baka in det. Det var genialt. Den svenska välfärdsmodellen kombinerad med lägre skatter. Köerna sträckte sig runt kvarteret.
Problemet efter sju år är att glasyren håller på att spricka. Och kanske inte bara glasyren.
Receptet byggde i grund och botten på en omöjlig ekvation.
Ja man kan fritera en croissant – men man kan inte utveckla den svenska modellen om man samtidigt ser skattesänkningar som lösningen på alla samhällsproblem.