Id-kontrollerna är ett politiskt haveri

ID-kontroller på Öresundstrafiken kan visa sig vara mandatperiodens största missbedömning

Dagens riksdagsbeslut om ID-kontroller på Öresundsfärjor och lokaltåg mellan Köpenhamn och Malmö kan mycket väl visa sig vara mandatperiodens största politiska missbedömningar. Inte bara därför att förslaget är ett så oblygt försök att begränsa möjligheten att söka asyl, utan kanske framför allt på grund av de praktiska konsekvenser kontrollen kan få.

Om ID-kontrollerna ska fungera kommer de skapa väldiga problem i vardagen för massor av vanliga malmöbor och köpenhamnare de närmaste åren. Vi talar om en region som integrerats på riktigt. Kontrollerna kommer inte bara att skapa irritation utan också hindra jobb och ekonomisk tillväxt, sådant regeringen säger sig arbeta för.

Värt att betala

Tydligen anser ministrarna att det är ett pris värt att betala, och kanske hade det varit möjligt att förstå. Men bara om förslaget byggt på en gedigen genomgång av alla fakta och synpunkter från alla inblandade. En grundlig beredning och ett robust politiskt hantverk, kort sagt.

Nu finns inget av detta. Remissinstanserna är rasande och anser att de inte haft en vettig möjlighet att lägga fram sina argument. Juristerna i Lagrådet - som fullständigt sågade idén om att stänga Öresundsbron - är mycket kritiska. Med Lagrådets ord har förslaget tagits fram “i största hast”.

Som om inte det vore nog har regeringen givit oppositionen tillfälle att både äta kakan och ha den kvar. Efter en blixtbehandling i riksdagen röstade i dag moderater, kristdemokrater och liberaler för ID-kontroller, men avstod i den slutliga omröstningen eftersom de är emot att regeringen vill låta systemet fungera så länge som tre år.

Politisk teater

Politisk teater sa Morgan Johansson, och det har han nog rätt i. Men det betyder ändå att ett stort intrång i den privata integriteten och ett ännu större ingrepp i vardagen för människor i Öresundsregionen röstats igenom riksdagen utan helhjärtat stöd.

Företrädarna för det som presenterar sig som en samarbetsregering kan inte gärna vara stolta över det underlaget. Och när de praktiska problemen hopar sig, och det kommer de att göra, har oppositionen fria händer och kan entusiastiskt utbrista “vad var det vi sa”.

Beatrice Ask faktiskt redan börjat.

Haveri är ett starkt ord som det kan vara klokt att ransonera i politiska kommentarer, men frågan är om det inte är just det vi nu bevittnat.