MP beredda att ta stryk
Det skulle bli partiets stoltaste stund, den man någonstans strävade efter redan när Miljöpartiet 1981 grundades i Örebro. Åsa Romson skulle få göra det ingen av hennes företrädare fått göra. Inte Per Gahrton, inte Birger Schlaug och inte Eva Goës. Inte ens Maria Wetterstrand.
Hon skulle få öppna en kongress som statsråd. En kongress för ett regeringsparti. Hon skulle få hälsa en statsminister välkommen som gäst på en grön kongress. För många av ombuden på Miljöpartiets kongress i Örebro skrevs det historia i går.
Påverka på riktigt
För när det kommer till kritan handlar politik inte först och främst om att ha rätt. Det handlar om att få rätt, om att påverka. Och en minister kan påverka på riktigt.
Med den makten kommer också ansvaret.
Åsa Romson citerade regeringsförklaringen, hon talade om resultat som redan uppnåtts och om resultat som snart ska komma. Hon drev med Jan Björklund om kärnkraften och beskrev regeringsmakten som ett slags superkrafter.
Men hon pratade också om behovet av tålmodighet och om att politiska resultat serveras i små portioner.
En viktig fråga
I går demonstrerade Greenpeace mot regeringen utanför kongresshallen Conventum i Örebro.
Det finns en fråga som svävar över Miljöpartiet. Partiets regeringsduglighet. Ledningen vill att Miljöpartiet nu på allvar ska ta steget in i den svenska politikens centrum, och då handlar det om att visa just regeringsduglighet.
Frågan är bara vad det betyder?
Ett svar måste förstås vara att ett parti kan regera framgångsrikt. Att det får igenom politiska krav och kan genomföra löften.
Ett annat svar – kanske det vanligaste, i alla fall i Miljöpartiets ledning – är något som ligger misstänkt nära stryktålighet. Ett regeringsparti måste helt enkelt visa att det kan stå upp för obekväma beslut, ta ansvar som det heter på politisk svenska.
Målmedvetenhet krävs
Åsa Romson använde löparna i Stockholm Marathon som jämförelse. Att springa maraton gör ont, riktigt ont. För att komma i mål krävs målmedvetenhet. Den miljöpartistiska partiledningen tänker svälja en hel del smärta för att partiet ska stanna i regeringen.
Det övertygar nog kongressombuden.
Frågan är om de gröna väljarna är lika stryktåliga.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.