Välj Tony Blair till president

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Så lyssnar resten på EU

helskärm

9 OKTOBER 2009.

Inga är mer förvånade än Tony Blairs landsmän över att den forne brittiske premiärministern plötsligt framstår som toppkandidat till posten som ordförande i Europeiska rådet. The Guardian konstaterade att denna comeback är lika osannolik som att David Beckham skulle spela i fotbolls-VM 2010. Men just det – det ska han ju antagligen.

Balansen krävs

Fredrik Reinfeldt ser ut att gå till historien som EU:s siste ordförande enligt det gamla roterande systemet. Enligt Lissabonfördraget flyttas makten till en ny presidentpost med mandatperiod på två och ett halvt år. Blair kan bli vald redan den 29 oktober.

Sveriges statsminister har gjort sig känd som motståndare till just Blair eftersom Reinfeldt föredrar någon med lägre profil.

Tony Blairs ödesdigra misstag gällande Irak gör honom naturligtvis problematisk. Å andra sidan är det viktigt med en socialdemokrat för att balansera kommissionens ordförande José Manuel Barosso. Dessutom är Blair en skicklig politiker.

EU:s president måste ha tillräckligt låg profil för att hålla ihop unionen. Å andra sidan tillräckligt hög profil för att omvärlden ska bry sig om oss.

Annars riskerar vi en utveckling helt definierad av USA och Kina.

”Välj någon vi har hört talas om. Väljer ni Luxemburgs premiärminister kan det mycket väl hända att vi inte kommer ta oss tid att träffa honom” säger en indisk källa till Financial Times.

Kommit en bit på vägen

Världen har förändrats och Europa kan inte förvänta sig att bli lyssnat på bara för att vi är Europa.

Det är lätt att glömma att EU faktiskt är en av de största politiska bravaderna i modern tid. När Mahatma Gandhi på 1930-talet fick frågan vad han tyckte om den västerländska civilisationen svarade han att det lät som en utmärkt idé. Och vad man än säger har vi kommit en bit sedan dess. På 1900-talet dödade vi varandra i världs­historiens två mest destruktiva krig, i dag erbjuder vi demokrati och relativt välstånd till en halv miljard människor.

Tydlig profil

I slutändan kokar frågan om vem som ska bli president ner till huruvida man tror att våra 27 länder gynnas av ett starkt samarbete. Och här gör Reinfeldt fel avvägning. Om unionen ska byta fokus från en intern debatt om sig själv, till att handla om politik, då behövs en ordförande med tydlig profil.

President Blair? Ja varför inte!

KK