När SD talar – glöm inte sammanhanget

Katrine Marçal

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Åsiktsklimatet i Europa hårdnar

helskärm

Inte sedan andra världskriget har extrem­högern varit så stark i Europa.

Partiet Gyllene gryning bygger sin verksamhet kring blodiga gatuslagsmål och attackerar flyktingfamiljer. Nyligen spred de flygblad i Atens gayvänliga stadsdel: ”Efter invandrarna är det er tur”.

I det grekiska valet röstade hälften av Atens poliser på Gyllene gryning.

Detta i ett land med en historia av militärkupper.

Precis som det amerikanska magasinet Slate nyligen konstaterade: Inte sedan andra världskriget har extremhögern ­varit så stark i Europa.

I kväll går Jimmie Åkesson upp på scenen på Sverigedemokraternas dag under politikerveckan i Almedalen och för­söker övertyga oss om att hans parti som bildades ur extremistgruppen ­Bevara Sverige Svenskt – är ett parti som alla andra. Samt att svenskarna som enligt nya siffror från SOM-institutet blir alltmer positiva till flyktingar – i själva verket tycker som Sverigedemokraterna.

Och det är i den här europeiska kontexten som han gör det.

Det var inte så länge sedan som vi i Europa brukade berömma oss själva för vår upplysta attityd och religiösa tolerans.

Visserligen har hela västerlandets historia präglats av det motsatta: korståg, ­religionskrig, kolonialism. Hata judar, hata katoliker, hata mormoner, hata romer, hata muslimer, hata Jehovas vittnen – för att bara nämna några av de senare minoriteterna.

Fasorna kulminerade i Auschwitz ­ugnar.

Men tills alldeles nyligen tänkte vi att dessa mörka tider låg bakom oss. Reli­giöst våld och intolerans fanns någon ­annanstans. I mer ”primitiva” samhällen. Bland stackare som saknade våra upplysta­ traditioner och moderna välfärdsstater. I dag går det inte längre att upprätthålla den fantasin konstaterar den amerikanska filosofen Martha Nussbaum i sin nya bok ”The new religious intolerance”.

Schweiz förbjuder minareter, Frank­rike stoppar slöjor på skolbarn och i den italienska staden Capriate bannlyste borgmästaren kebabstånd vilket fick den dåvarande jordbruksministern att försvara förslag om förbud mot all utländsk mat.

Martha Nussbaum konstaterar att liknande rädslor, särskilt mot muslimer, även växer i USA men att det trots allt är ­annorlunda. Att förbjuda religiösa ­uttryck och symboler är främmande i ett land som grundades av människor vilka själva flydde från religiöst förtryck.

På den plats de flydde ifrån – Europa – har denna typ av förslag däremot blivit vardagsmat de senaste åren.

Nussbaum menar att det har att göra med att vi i Europa, ända sedan vi uppfann nationalstaten, har betraktat nationalitet som kopplat till blod, jord och ­religion.

Människor med ett annat ursprung, ett annat språk, andra böner och ett annat heligt land har alltid haft svårt att bli ­accepterade. Vi har alltid krävt att de ska bli som oss. Likställt det annorlunda med det främmande.

Judarna betraktades med misstänksamhet århundrade efter århundrade. För att de åt annorlunda, klädde sig ­annorlunda och sade sina böner på ­hebreiska. USA kommer ur en annan tradition. Deras rasism är av ett annat slag.

Amerikanska skolbarn besöker Ellis ­Island och spanar upp mot Frihetsgudinnan.

Lär sig Emma Lazarus berömda ord om att: ge mig era trötta, era fattiga, era massor som längtar efter frihet, ge mig era förföljda, hemlösa… USA bygger myten om sig självt på invandringen. Europa har historiskt gjort motsatsen.

Vilket har lett till de värsta konse­kvenser som mänskligheten någonsin skådat.

Fredagens överenskommelse bland EU-ledarna om att ta steg mot en europeisk bankunion visar att Europa kanske trots allt är berett att skapa de institutioner som krävs för att skydda EU mot ekonom­iska kriser. Martha Nussbaum skulle­ hävda att parallella steg även bör tas för att genom institutioner skydda ­Europa mot intolerans.

Amerikas liberala system med starka rättigheter för religiösa minoriteter hade­ stått emot krav på folkomröstningar om förbud av minareter, menar hon. Och man behöver inte alls hålla med henne för att konstatera att det är ett intressant pers­pektiv.

Det är värt att tänka på – kanske framför allt för Europas liberaler.

När en kontinent upplever sig vara på historisk tillbakagång brukar det uppstå konspirationsteorier. Tankar som i andra tider hade hållit sig inom den vanliga kretsen heltidshysteriker kan få dragningskraft på stora grupper.

Judarna arbetar i hemlighet för att ta över Europa genom banksystemet. USA kommer kollapsa som demokrati om ­katoliker behandlas som jämlika medborgare. Jehovas vittnen kommer sälja ut oss till nazisterna. Muslimerna försöker ta över Europa genom barnafödande. En ­armé av kvinnor i burqa håller på att välta­ den svenska äldrevården likt i Sverige­demokraternas valfilm.

Alla dessa fantasier är lika orimliga. Trots det har de alla i varierande grad lett till diskriminering, våld och död. Nu ­senast på en liten ö i Tyrifjorden i Norge.

Att vi behöver prata om hur vi ska kunna­ stå emot den del av oss själva som tycker­ att dessa fantasier har något att ­säga är uppenbart.