Ännu ett exempel på osmart mediepolitik
Jag var 17 år när jag kom med i tidskriften Tvärdrags redaktion. Lite skakig åkte jag till första mötet i Stockholm och lyssnade på äldre SSU:are som med allvarliga röster talade om saker som ”våldets inneboende dynamik”. En av dem kallade mig skämtsamt för ”knattereportern”.
Jag sa inte så mycket under de första mötena, lyssnade mest. Tyckte att det var lite stönig stämning i redaktionen men njöt av de politiska diskussionerna och skrivglädjen. Här var idédebatten viktigast, inte partipolitiska hänsyn.
Sen åkte jag hem till mitt flickrum i radhuset i Luleå och skrev. Och skrev om. Första texten tror jag handlade om EU-motståndet i Norrbotten. Med tiden blev jag en kaxigare redaktionsmedlem - som det brukar bli när man växer in i en roll och börjar lita på sin egen förmåga. För många unga socialdemokrater har Tvärdrags redaktion fungerat som en sådan skola: från sossesympatisör till politisk vänsterdebattör.
För SSU, för hela socialdemokratin, har Tvärdrag spelat rollen som frispråkig debattarena och provokatör. När socialdemokratin har haft fullt upp med att tala med en röst, när SSU präglats av djupa inre splittringar, har Tvärdrag lyckats lyfta blicken över dagspolitiken och positionerandet.
I senaste numret av Tvärdrag slår SSU:aren Max Ney ett slag för det federala Europa. Han protesterar mot en socialdemokrati som försöker profilera sig med den ”trygga” nationalstaten. Den förre Tvärdragsredaktören Håkan A Bengtsson efterlyser socialdemokratins formel för nätverkssamhället. Politiken måste förändras men hur?
Radikal och skön idédebatt. Men nu kan det vara slut med det. Inför SSU-kongressen föreslår förbundsstyrelsen (i en bisats!) att Tvärdrag ska läggas ner och bli en ”internettidning med egna sidor i Frihet”. Frihet är SSU:s poppiga medlemstidning.
Jag hoppas att SSU-styrelsen inte fattar vad den gör. Annars är det illa. Tvärdrag grundades 1983 - efter att interna motsättningar varit på väg att slita sönder SSU. Den fria debatten i Tvärdrag skulle främja politisk diskussion i stället för maktspel. Den skulle rikta SSU:arna utåt mot världen i stället för inåt mot sig själva.
I dag är SSU i samma situation. Den mångåriga maktkonflikten mellan en många gånger konstruerad ”höger” och ”vänster” har briserat inför öppen ridå. SSU:arna försöker nu lappa ihop sin organisation - bland annat genom en framtidskommission som ska lägga grunden för ett nytt och mer öppet ledarskap.
Men hur ska SSU kunna komma igen utan den radikala och fria idédebatt som Tvärdrag garanterar en arena för? Vad kan vara viktigare för en politisk organisation i kris än själva politiken?
”För det är det Tvärdrag handlar om - idéer och politik! Inte organisation, inte makt, inte stridigheter”, som redaktören Nisha Besara skriver i en ilsken vädjan om tidningens överlevnad.
Arbetarrörelsen bedriver ingen smart mediepolitik. En nerlagd Tvärdrag kan bli nästa tragiska exempel på det. Då måste man undra: hur är det ställt med SSU:s överlevnadsinstinkt?