Jag såg en glöd i Magdas ögon
DANIEL SUHONEN möter Magdalena Andersson
Jag har träffat Magdalena Andersson några gånger genom åren. Utanför en kongresshall eller i någon korridor på radiohuset. Några korta ord. Ibland har vi varit rejält oense.
Men när hon tackat ja till att vara med i min och Aftonbladet ledares podd Starta pressarna för ett rakt samtal om den ekonomiska politiken och den svenska samhällsutvecklingen funderade jag på hur det skulle bli att diskutera med henne.
Skulle det blir spänt eftersom jag ofta varit kritisk till socialdemokratins oförmåga att lämna 90-talets sparpolitik bakom sig?
Ingen bär det där arvet tyngre än Magdalena Andersson.
Jag hade frågat i förväg om hon ville ha kaffe och macka eller kokta ägg när hon kom och fått svaret att ett par hårdkokta ägg nog skulle gå hem. Så jag hade stått där på förmiddagen och kokat en karta ägg, 8,5 minuter i kokade vatten, så att gulan blir perfekt, inte för lös och inte för torr.
Sedan hade jag städat mitt kaosiga arbetsrum som också är poddstudio för Starta pressarna. Högar stuvades undan och bokkartonger flyttades till andra rum.
Så var allt ordnat. Kaffet kokat. Fotografen på plats.
Så anlände hon. Jag visade skålen med ägg och tuben med Svennes kaviar.
Hon blev så glatt överraskad att hon skrattade till och frågade om hon fick ta med ett ägg till sen, vilket hon fick, inslagen i en bit hushållspapper.
Redan där släppte något i mig.
Sedan började vi intervjun. Och det jag fann var en varmt brinnande socialdemokrat.
Naturligtvis formad av decennier i en teknokratisk statsförvaltning, inte minst finansdepartementets. Som partiledare upplärd på inövade talepunkter att dra i sömnen.
Men när hon talade om den oreglerade vinstjakten i skolan, eller det absurda i att kriminella kan driva vårdcentral och fritids, då såg jag något jag inte förväntat mig.
Jag såg passion i Magdalena Anderssons ögon. Glöd. En människa som faktiskt på riktigt tycker att detta är perverst.
Min känsla är att S kommer gå till val 2026 på att förbjuda vinstdrivande friskolor och införa indexerade statsbidrag till kommunerna. Det har jag jobbat för i femton år.
Eller när hon talade om klyftorna i samhället, och de skattelättnader som de allra rikaste tillskansa sig de sista decennierna, då fanns det en eld där inne. En eld som kan smälta is och vinna hjärtan. Bara man får syn på den.
Till sist frågade jag om det finanspolitiska ramverket och om inte Socialdemokraterna ser samma behov av massiva investeringar som jag och flera tunga ekonomer argumenterat för.
Hon höll med mig rätt långt. Motargumenten jag förberett behövde aldrig uttalas. Och kanske fanns där en nyhet i sättet hon talade om behoven att låna till riktiga investeringar. Tidigare har S-ledaren talat om kongressbeslutet 2021 om balansmål och att det också är möjligt att låna till viktig infrastruktur. Nu var linjen att det ska lånas till klimat och infrastruktur i kombination med ett statligt balansmål.
Efter en timme var det dags att ta adjö. Vänstersossen i mig var faktiskt lite berörd.
Jag hoppas hon gillade ägget hon fick med sig.