Johan förlorade sin far i covid-19
Anställda på Samhall har riskerat sina liv
Johans pappa blev 61 år. Han hade astma och krämpor som följer med åldern. Ändå hade han nyligen fått ett fast jobb på Samhall. Johans far körde material och personal mellan olika städuppdrag som företaget åtagit sig.
Sedan drabbades han av covid-19. Det har snart gått ett år sedan han gick bort.
Kajsa Olsson på tidningen Fastighetsfolket och Elinor Torp på tidningen Dagens Arbete har berättat historien om Johan och hans far. Reportageten handlar om Samhall, det statsägda företag som sedan 40 år har uppdraget att "utveckla jobb åt personer med funktionsnedsättningar".
Det betyder bland annat att städa på entreprenad åt olika uppdragsgivare. Precis den sorts arbete som Johans far gjorde.
Det betyder också att många av de 26 000 anställda har underliggande sjukdomar eller andra riskfaktorer i en pandemi som den vi just nu går igenom. Precis som Johans far.
Den verklighet Fastighetsfolkets och Dagens Arbetes reportage skildrar handlar dock inte så mycket om utveckling, eller om omsorg om de anställda.
Han var inte ensam om att utsättas för smittrisker.
Johans far körde runt med använd städutrustning och med olika människor. Och han gjorde det utan skyddsutrustning. Och han var inte ensam om att utsättas för smittrisker.
Dagens Arbete har pratat med flera samhallsanställda som alla vittnar om en press från cheferna att genomföra sina arbetsuppgifter, också när smittriskerna var kända. Många beskriver dessutom hur företaget struntat i kraven på skyddsutrustning.
Det blir en historia om hur ett företag som startades för att utveckla människor drivs med samma effektivitetskrav som det övriga arbetslivet. Men också om hur de som har den svagaste rösten har glömts bort under pandemin.
Omsorgspersonalens kamp för rätten till skyddsutrustning har ofta fått föras i motvind. Men den har i alla fall uppmärksammats.
För till exempel städare, som de anställda på Samhall, är det annorlunda. De har ofta rest kollektivt, gått till jobbet och utfört sina arbetsuppgifter utan vare sig hjälteglorior eller ansiktsmasker.
En rapport som LO nyligen publicerade visar att ungefär var femte arbetarkvinna anser att deras arbetsgivare inte gjort tillräckligt för att värna dem mot smittan. Och en tredjedel har inte fått någon riktig utbildning i hur de ska skydda sig. Andelen är högre bland dem som har de lägsta inkomsterna.
Som lök på laxen har kraven på de som till exempel städar ofta höjts på grund av pandemin. Ingen vill ju att kunder eller den ordinarie personalen ska utsättas för onödiga risker.
Ingen kan veta om Johans pappa drabbades av viruset i sitt arbete. Men vi vet hans jobb gjorde social distans omöjligt. Och vi vet att pandemin har slagit hårdast mot människor med lägre inkomster och kortare utbildning.
Vi vet att Sverige är ett klassamhälle.