Ingen vill bränna Ebba Buschs bibel

Sammanhang spelar roll i diskussionen om koranbränning

Filippa Ronquist

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

I ett partiledarsamtal anordnat av pingstkyrkan i Uppsala och Dagen, en kristen tidning, säger Ebba Busch att hon “inte skulle uppskatta” om någon brände hennes bibel. Men hon skulle förstås acceptera det. Och samma regler måste gälla bibeln och koranen.

Likt Ebba Busch är det många som dragit paralleller mellan koranbränning och bibelbränning. Om man ska få bränna bibeln måste man också få bränna koranen. Och svenska flaggan, förstås!

Att den här typen av handlingar enligt svensk lag, i vissa fall och under vissa omständigheter, kan vara olagliga, verkar vissa ha glömt.

Argumenten är ofta förenklade

Argumentet för yttrandefrihet är ofta grovt förenklat. Det är svårt att dra gränsen mellan hot och hat och en legitim åsiktsyttring. Den som anser att Paludans koranbränning är ett exempel på hets mot folkgrupp möts av motfrågan: var ska vi dra gränsen?

Ofta gör de som ställer motfrågan en logisk vurpa. De börjar med att konstatera att det är svårt att veta var man ska dra gränsen. Sedan drar de slutsatsen att vi inte kan dra några gränser över huvud taget. Det stämmer inte.

Sammanhang spelar roll

Var man bör dra gränsen handlar om sammanhang. Det gör vissa obekväma. Ibland kan det vara okej att bränna en koran, en bibel eller en flagga, ibland inte. Hur ska man kunna veta vad som gäller?

Svaret är egentligen inte jättesvårt. Med lite sunt förnuft kommer man långt. Vi kan ta ett exempel.

1997 dömde Hovrätten för Övre Norrland en man för förargelseväckande beteende. Anledningen? Han hade viftat lite med en vanställd svensk flagga.

Det, i sig, hade förstås inte varit så farligt. Men det skedde på svenska flaggans dag, inför en stor folkmassa. Kungaparet var närvarande. Lycksele stad firade 50-årsjubileum. Hovrätten fann inget annat motiv än att väcka allmänhetens förargelse.

Det kanske fortfarande inte låter särskilt farligt. Kanske borde Hovrätten inte ha dömt mannen. Men exemplet visar att sammanhang spelar roll. Både i lagen och moralen.

Och det krävs inte mycket för att förstå att det Paludan sysslar med är värre.

Paludan uppviglar till hot och hat mot muslimer

Paludan startade för fem år sedan partiet Stram kurs i Danmark. Partiet förespråkar etnisk rensning av “icke-västliga personer”. Paludan och hans parti vill rensa Danmark från muslimer. Det är ren och skär rasism.

Hädelse och blasfemi bör vara tillåtet. Men inte hets mot folkgrupp. Det är sammanhanget som avgör vilket vi har att göra med. Paludan uppviglar till hot och hat mot muslimer. Det är det som gör att hans koranbränning kan ses som hets mot folkgrupp, och inte bara hädelse.

Att jämföra Paludans koranbränning med att bränna Ebba Buschs bibel är dumt. Lyckligtvis är våra lagar mer känsliga för sammanhang än vissa tvärsäkra politiker.