Något håller på att gå sönder i högern
I onsdags ville Jimmie Åkesson lägga ner hela P3 eftersom han blev hånad i skämtprogrammet Tankesmedjan. P3 är "en skitkanal" och "vänsterliberal smörja", tycker han. Det blev inte mycket bättre när han dagen efter skulle förklara sig i Nyhetsmorgon hos TV4.
– Jag betraktar P3 som politiska motståndare, sa han.
Att fri media är "The opposition party" som Donald Trump sa är en vanlig uppfattning inom den yttersta högern. I Danmark drev SD:s systerparti Dansk folkeparti i våras igenom drakoniska besparingar på public service. Danmarks radio, DR, förlorar 20 procent av sin budget och kommer att få säga upp många journalister. På SD:s nätmedier hyllas beslutet.
Public service blev regeringens röst
I Polen har SD:s systerparti Lag och rättvisa, PiS, gått betydligt längre. När jag för två år sedan intervjuade den rutinerade programledaren Robert Kowalski hade han just fått sparken från den polska motsvarigheten till Sveriges radio. Han hade lett ett program, ”Sterniczki”, med feministisk inriktning och när PiS-regeringen ersatte radiochefen med en politruk byttes både programinnehåll och personal ut. Nu sänds i stället ”Damska torebka”, ungefär ”en kvinnas handväska” vid samma tid.
– Det handlar om saker som kök, kyrka och barn, alltså ämnen knutna till det traditionella sätt kvinnor lever. Om parfym ibland, sa Robert Kowalski när vi träffades i Warszawa.
Samma sak hände på den statliga TV:n. Idag är polska public service i praktiken en propagandaavdelning åt det styrande partiet.
Vill styra domstolarna
I veckan utmärkte sig dessutom Polen på ett annat område. Vice premiärminister Jarosław Gowin deklarerade att landet inte tänker följa EU-domstolens beslut när den nu granskar PiS-regeringens angrepp på Polens oberoende rättsväsende.
Bakgrunden är att rättsstatens principer är kärnvärden i EU och PiS har genom en rad reformer tagit partipolitisk kontroll över domstolarna. Men om EU-domstolen, Europas högsta jurister, kräver att rättssäkerheten återställs kommer Polen ”inte att ha något annat val än att ignorera domstolen” säger Jarosław Gowin.
Dagens Polen har varken fri press eller riktiga domstolar. På många sätt är det en återgång till kommunisttiden fast med nationalistisk retorik.
I Ungern har SD:s systerparti Fidesz drivit politiken ännu längre. Det styrande partiet kontrollerar redan medierna, domstolarna och genom kretsen kring premiärminister Viktor Orban även stora delar av näringslivet. Nu håller regeringspartiet på att ta kontroll även över det civila samhället och privata Central European University, CEU, i Budapest. I veckan fick universitetet lägga ner all undervisning kopplad till migranter efter att regeringen beslutat att annars straffbeskatta CEU:s budget med 25 procent. När Dagens nyheter för en tid sedan bad Åkesson välja mellan Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Viktor Orban valde han Orban.
I P3-utfrågningen hade de spetsat till frågan lite och lät Åkeson välja mellan Vladimir Putin och frankrikes president Emmanuel Macron. Svaret blev "pass".
Banar väg för SD
Fri press, oberoende domstolar, föreningsfrihet och akademisk frihet är grundläggande västerländska värderingar med rötter i upplysningstidens Frankrike. De är hörnstenar i den liberala demokratin och gick segrade ur striden mot 1900-talet två stora totalitära utmanare, fascism och kommunism. Men i dagens Europa lever de farligt. I Österrike sneglar en regeringskoalition mellan konservativa ÖVP och högerextrema FPÖ, som grundades av SS-veteraner, åt samma håll. Även Tjeckien och Italien är på glid.
"SD anpassar sig till alliansens politik" deklarerade PM Nilsson glatt på Dagens industris ledarsida i veckan. Han hade gått igenom SD:s valmanifest område för område:
"Sjukvårdspolitiken är alliansens."
"Kriminalpolitiken är rakt av alliansens."
"Arbetsmarknad och företagande är en blandning av C och M med stark tro på företagare, höjt och breddat RUT, sänkt inkomstskatt, obligatorisk a-kassa och avskaffad arbetsförmedling."
"Familjepolitiken och jämställdhetspolitiken är Kd:s."
SD - ett högerparti
Dagens industris slutsatser är på sätt och vis korrekta. Sverigedemokraterna är ett högerparti. Den som röstar på SD får sänkta skatter, höjt RUT-avdrag, mer makt till arbetsgivarna, vinstuttag ur välfärden och en mustig kritik av feminism och klimatarbete. Men SD är inte bara ett högerparti, de är även djupt antiliberala och demokratikritiska. Dagens industri kan inte rimligen ha missat Expressen och Expos avslöjande i veckan om hur tidigare aktiva nazister kandiderar för SD.
PM Nilssons ärende är uppenbarligen att lägga grunden för att borgerligheten ska kunna förhandla med SD efter valet på de områden där det finns samsyn. Det är väldigt naivt.
Åkessons krav
Opinionsmätningarna spretar ovanligt mycket inför valet men trenden är ganska tydlig. SD ser ut att göra ett rekordval och de rödgröna har goda chanser att bli större än Alliansen.
– I den här mätningen så är Alliansen mindre än de rödgröna och det kommer ju att innebära att Ulf Kristersson ändå vill bli statsminister säger han och då måste han ha stöd av oss och då kommer vi så klart att kräva ett inflytande som står i proportion till vårt valresultat, sa Jimmie Åkesson nyligen.
Det är ett besked som i praktiken skingrar den rökridå som de borgerliga partierna omsorgsfullt byggt upp kring regeringsfrågan. Makten har ett pris. Om Ulf Kristersson vill bli statsminister får han snällt gå till Åkesson med mössan i hand.
Frågan är hur stark viljan till makt är hos högern. Just nu ser SD ut att bli större än Moderaterna och Ulf Kristersson närmar sig 15 procent i vissa mätningar.
Förmodligen är PM Nilssons artikel en föraning om hur borgerlighetens eftervalsdebatt kommer att se ut. Den centrala frågan är då hur man ska kunna använda SD:s röster för att få igenom borgerlig politik även om man egentligen saknar mandat från väljarna.
Jämfört med högerledare som Fredrik Reinfeldt och Carl Bildts benhårda försvar av den liberala demokratin är det ett förfall utan dess like. Och valet 9 september är nog bara början.