P-piller har blivit en symbol för orättvisa
”Män skulle aldrig tvingas finna sig i att äta piller som fuckar upp kropp, psyke och sexualitet. P-piller är keff. Jag borde skriva om det?”
De raderna skrev jag på Twitter och det rasade in JA TACK med motiveringar, främst från kvinnor men även från många män. P-piller är både hett och hatat, åtminstone bland mina 19 000 följare som här ovetenskapligt får representera svenska folket.
I veckan kom en vetenskaplig rapport där Sahlgrenska akademin frågat betydligt färre personer, 1 500 kvinnor, och kommit fram till att p-piller lindrar mensvärk.
Toppen.
Varje kvinna som gillar sina piller – jag känner många, vissa äter dem bara under pms, andra i preventivsyfte – ska förstås äta dem. Men att pillren är så in i märgen institutionaliserade (redan tonåringar prackas på p-piller på ungdomsmottagningar, det är ett praktiskt sätt att spara in pengar på aborter) och läkemedelsjättekapitalistiska (p-pillerindustrin omsätter miljarder dollar om året) är problematiskt.
P-piller ökar risk för blodproppar och stroke, de kan stänga ner sexlusten, orsaka illamående, sabba humöret och leda till en hel radda andra tråkigheter beroende på vilka modeller det är man läser bipacksedeln till. Nyutvecklade piller som ska ge en jämnare hormonkurva och därmed lindra humörsvängningar ger i stället andra biverkningar, som ”allmän sjukdomskänsla”. Inte särskilt genialt.
Dessutom förstörs miljön av hormonerna som kissas ut. Och vissa hävdar att unga kvinnor som ens innan sexdebuten får hormoner aldrig någonsin får uppleva sin sanna sexualitet.
Jag är övertygad om att ifall ett så dåligt preparat riktade sig mot män hade vetenskapen för länge sedan uppfunnit ett smartare. Män skulle inte tvingas finna sig i att äta hormoner som stänger av spermaproduktionen – samtidigt som vi blir av med sexlusten i ett bisarrt Moment 22 – och gör oss deprimerade och ökar risken för cancer.
Vad är vitsen med att äta farliga hormoner för att kunna ha sex om vi ändå inte vill ha sex?
Det groteska är att inte vi män fick p-piller redan från början, eftersom vi kan göra någon gravid varje dag till skillnad från kvinnor som vanligtvis bara kan bli gravida ett fåtal dagar i månaden. P-pillret var en gång symbolen för kvinnans frigörelse. I dag är det en symbol för orättvisa mellan könen. Åtminstone i västvärlden, i överbefolkade områden kan det tills vidare finnas anledning att acceptera p-pillrens brister med tanke på att FN uppdaterat sin prognos och tror att vi är 9,3 miljarder människor på jorden 2050 (i stället för 8,9 miljarder, i dag är vi sju miljarder).
Det finns mängder av alternativ till p-piller, de har funnits lika länge som folk avskytt dem. Det borde uppfinnas ännu bättre alternativ. Men förändring tar lång tid när vårdapparaten och de multiinternationella läkemedelsföretagen har samma agenda.
Kvinnorna kläms och lider i tysthet. För alla vet att deras livskvalitet inte är prioriterad.