Så blundar vi för slaveriet i Sverige
Hur kan slavarbete få förekomma i Sverige? Man ställer sig frågan efter att ha läst Dagens Nyheters fortsatta granskning av den svenska arbetsmarknadens bottenskikt.
De heter saker som Yisun, Suvdaa och Enkhee. De lagar vår mat, städar våra skolor och tvättar våra kläder. Det handlar om mongoliska kvinnor som arbetar 88 timmar varje vecka, som sexutnyttjas, som arbetar under ovärdiga villkor och får mellan 20 och 30 kronor betalt för varje arbetad timme.
"Helt i händerna på arbetsgivaren"
– Många har lånat stora pengar att kunna köpa arbetstillstånd eller turistvisum och är helt i händerna på sin arbetsgivare. Det gör att många bara blundar för sin utsatthet och står ut för att de inte kan komma hem tomhänta.
Så säger Gesa Markusson, ombudsman på Fastighetsanställdas förbund, i DN.
Det är ingen ny bild, egentligen.
Sedan tidigare vet vi att utländska arbetare fått betala stora summor för att få komma till Sverige och jobba. Enligt polisen har handel med arbetstillstånden blivit en lukrativ affär för människosmugglare eftersom risken för att åka fast är försvinnande liten.
Medier har i årtal kunnat berätta hur bärplockare, tillverkningsarbetare, anställda på restauranger och skogsarbetare arbetar under omänskliga förhållanden, betalas skamlöner och saknar försäkringsskydd.
Många av dem är, precis som de mongoliska kvinnorna, människor som kommit hit som arbetskraftsinvandrare.
Riskfritt att utnyttja mäniskor
Teoretiskt finns det krav på att löner och villkor för arbetskraftsinvandrare ska vara schyssta. Praktiskt ser det annorlunda ut. Erbjudandet om arbete man får är inte rättsligt bindande och oseriösa arbetsgivare kan skicka in ett papper med påhittade siffror till Migrationsverket och sedan är det bara att köra.
Den anställde har inga möjligheter att göra något. Det finns nämligen inga fungerande sanktioner mot arbetsgivare som utnyttjar anställda. Det är i praktiken helt riskfritt att låta folk jobba för slavlöner.
Från statens sida är signalen samtidigt tydlig: om arbetsgivaren blir påkommen med att utnyttja någon så riskerar hen att bli av med sitt arbetstillstånd. Arbetstagaren har tre månader på sig att hitta ett nytt jobb - annars åker hen ut ur landet.
Eller leva kvar som papperslös och ännu mer utsatt.
Påverkar hela arbetsmarknaden
Inom ramen för den migrationspolitiska överenskommelsen lyckades Miljöpartiet pressa fram ett papperslösa får rätt till bland annat mödrahälsovård. Dessutom har man lyckats lagstifta så att alla barn i Sverige har rätt att gå i skola.
Det är utmärkta reformer, men när det gäller att förbättra situationen på arbetsmarknaden för de här människorna har politikerna inte varit särskilt intresserade. Att värna utnyttjade invandrares rättigheter och kritisera en utveckling där det är arbetsgivare - inte staten - som bestämmer om man får stanna i Sverige har i stället skällts för protektionism.
Så kan utnyttjandet av människor fortsätta på tvättinrättningar, restauranger och på städföretag. För kunden blir det billigt, men seriösa företag slås ut. Det riskerar i sin tur att påverka löner och villkor på hela arbetsmarknaden.
Det allra högsta priset för det betalar till sist de mongoliska kvinnorna i Dagens Nyheters reportage.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.