Vi måste kunna kräva svar från kungahuset

Katrine Marçal

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

24 MAJ 2011. Kungaskandalen

”Jag vill inte identifiera vårt land med det Larsson skriver om. Det är inte den rätta bilden av Sverige.” Drottning Silvia ­kritiserade för några veckor sedan Stieg Larssons böcker i den polska tidningen Gazeta Wyborcza. De innehöll för mycket kriminalitet: en sådan bild av Sverige vill vi inte ge utomlands, tyckte drottningen. Kungen lät som om han höll med.

Maffiakontakterna gör skada

Att värna om en positiv Sverigebild är trots allt deras jobb. Frågan är nu bara vad det ger för bild av Sverige att några av kungens ­närmaste vänner kontaktat kriminella för att köpa komprometterande bilder av vår statschef. Den saken har drottningen inte ­uttalat sig om. Inte kungen heller. I fredags stod han på Solliden och pratade om miljöfrågor som om det inte ens fanns något att vända blad från.

Strippklubbar, gubbtolvan, svart­klubbar, inhyrda damer nakna under minkpälsen. Rika gubbar med obegränsade partykonton som lever i tron att kvinnor är dessert, underhållning eller sötsak till kaffet. Under stor uppståndelse försökte boken ”Carl XVI Gustaf: den motvillige monarken” i höstas ro hem ­poängen att kungen är dålig på att välja sitt umgänge. Monarken noterade då ­sina lägsta popularitetssiffror någonsin. Det är en sak. Avslöjandena som rullar just nu: att några av kungens närmaste vänner ­anlitade den påstådde maffiabossen ­Milan Sevo för att kontakta skandal­bokens huvudkälla, det är något helt ­annat. Visste kungen om det?

Det kommer vi aldrig att få veta.  

Att kungahuset kopplas samman med den kriminella världen är inte bara en ­säkerhetsrisk. Vi kan naturligtvis inte ha en monark vars närmsta vänner förhandlar med maffian om att betala ut miljoner. Det skadar också bilden av Sverige, precis den bild som det är kungahusets främsta uppgift att vårda.

Kungen måste kunna granskas

Sverige är en konstitutionell monarki och kungen är vår statschef. Han och de kungliga hov- och slottsstaterna har sin egen post i statsbudgeten – 2010 uppgick den till dryga 125 miljoner kronor. Kungafamiljen är som en statsfinansierad ­myndighet, det är bara verksamheten som är lite annorlunda. Ska Sverige ­behålla monarkin behöver vi ett system där kungahuset, precis som alla andra ­institutioner, kan granskas och avkrävas svar. I dag finns ingen konstitutionell granskning och regeringsformen förbjuder att monarken åtalas. Det är orimligt.

Särskilt med sådana vänner.