Margaret Thatcher förtjänar respekt
LONDON. Margaret Thatcher skulle välkomna en kongolesisk ledare. Han råkade vara marxist.
”Jag hatar kommunister”, sa Thatcher.
”Premiärminister Thatcher säger att hon aldrig helt har stött Karl Marx idéer” översatte tolken.
I går avled Margaret Thatcher. I dag sörjer Storbritannien en stor politiker. Järnladyn förändrade landet.
Och Järnladyn delade landet.
Miraklet en myt
”Vill du ha något sagt fråga en man, vill du ha någonting gjort, fråga en kvinna”, sa Thatcher. Ett uttalande som är begripligt i relation till henne själv, men obegripligt i relation till att hon bara utnämnde en enda kvinnlig minister under alla sina elva år som premiärminister.
I någon mening är det märkligt att Thatcher har blivit den definierande politiska ledaren för sin tid. Den västtyske kanslern Helmut Kohl borde historiskt ha haft större betydelse. På samma sätt är myten om att Margaret Thatcher genomförde ett ekonomiskt mirakel just en myt.
Utvecklingen inom en alltmer odemokratisk fackföreningsrörelse var förödande. Hon stoppade den. Och några av järnladyns privatiseringar gynnade tillväxten. Dock var det något som hon tog till först efter att hennes stora mission havererade.
Thatcher trodde på så kallad ”monetarism”: nyliberala teorier om att kontrollera penningmängden. Det blev en katastrof. ”Regeringen förstod inte riktigt hur man skötte penningpolitiken”, som chefen för hennes egen policyenhet uttryckte det.
Högre arbetslöshet
Thatchers första budget pressade arbetslösheten över tremiljonerstrecket. När konjunkturen tog fart blev hennes regering i stället fartblind, resultatet blev överhettning och efter misslyckanden med växelkursen ytterligare en onödigt svår lågkonjunktur.
Att Thatcher fick bukt med inflationen är inte heller sant. Hösten hon slutade var den uppe över tio procent. På samma sätt var arbetslösheten högre när hon avgick än när hon tillträdde, något som borgerliga debattörer strategiskt brukar glömma.
Bad aldrig om ursäkt
Svenska beundrare av Thatchers personlighet brukar ha svårt att förstå hur hon kan röra upp sådana känslor i Storbritannien.
Då måste man komma ihåg att 1987 levde 12 miljoner av landets invånare i fattigdom. Sådana sår tar lång tid att läka. Den lag Thatcher införde 1988 som förbjöd lokala myndigheter att ”framställa homosexualitet i positiv dager” fick den nuvarande premiärministern be om ursäkt för bara härom året.
Margaret Thatcher var en kontroversiell politiker. Men en politiker som förtjänar respekt. Inte för att hon genomförde något ekonomiskt mirakel. Vilket hon inte gjorde. Eller som feminist, en ideologi som hon betraktade som ”ett gift”.
Utan för att hon för alltid förändrade vad kvinnlighet och makt innebär och aldrig bad om ursäkt för sig själv.