Farligt fokus på ungdomsbrott
"Att bygga fler fängelser för att bemöta brottslighet är som att bygga fler kyrkogårdar för att komma till rätta med en dödlig sjukdom."
Orden är Robert Gangis, tidigare ordförande i New Yorks kriminalvårdsförening.
På sätt och vis summerar citatet svensk debatt om brott och straff. Här är kraven och de hårdare tagen kriminalpolitikens omslagspapper.
Brotten minskar
I veckan presenterade SVT en kartläggning av ungdomsbrottsligheten. Knappt sju procent av landets unga mellan 15 och 19 år har någon gång begått ett brott.
Enligt Brottsförebyggandet rådet, Brå, har antalet åtal om stölder, rån och andra förmögenhetsbrott som gäller unga mer än halverats sedan 1995. Även när det gäller andra typer av brott - skadegörelse och våld - ser man minskande nivåer.
Men det spelar ingen roll. Snabbt var statsminister Fredrik Reinfeldt och justitieminister Beatrice Ask ute och krävde tuffare tag. Skärp straffen för unga och var beredda på att Moderaterna kommer att vilja prata om tuffa påföljder för 15-åringar som begår brott.
De flesta kriminalpolitiska förslagen i dag har det gemensamt att de bygger på tuffare tag. Trots att vi vet hårdare straff inte förebygger brottslighet. Trots att vi vet det inte sänker återfallsrisken.
Spelar på blodtörst
De flesta kriminologer är överens om att insatser inom socialtjänst i samarbete med andra myndigheter är den enda effektiva metoden att förebygga och undvika brottslighet och de sociala problem som följer i kriminalitetens spår.
Det här vet både Fredrik Reinfeldt och Beatrice Ask. Men det spelar ingen roll. Moderaterna - och även Socialdemokraterna - spelar på en föreställning om "vanligt folks" blodtörst när de utformar sin kriminalpolitik.
En human och effektiv kriminalpolitik får stryka på foten. Offren för det är fler än man kanske kan tro.
När samhällets fokuserar på hårdare straff och hårdare brottsbekämpning finns risken att man omedvetet förmedlar bilden av kriminalpolitiska misslyckanden och urartad brottslighet.
Forskning från flera länder visar att stora delar av allmänheten ofta har en bild av en kraftigt ökande brottslighet. Det förknippas med lägre förtroende för rättsväsendet, större otrygghet och strängare syn på straff.
Nedskärningarna spökar
Kanske är pratet om hårdare tag inte bara ett uttryck för politiker som saknar intresse för all forskning och vilja att kunskapsbasera sin kriminalpolitik.
Vi lever fortfarande med sviterna efter 1990-talets nedrustningar. Samtidigt har börjat se på brottslighet som något som ska hanteras, inte lösas.
Det har liksom blivit omodernt att prata om strukturella välfärdsåtgärder - trots att forskning visar att barnomsorg och skolan har starka brottspreventiva effekter. Men för det behövs pengar.
Nu måste fokuset förändras. För att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten duger inte Moderaternas tomma symbolpolitik.