Opera på nätet går klart bättre än teater
Inget kan ersätta närvaron i rummet – men här kommer några tips
Publicerad 2020-03-25
Det är svårt att föreställa sig den förvåning som uppstod första gången det gick att lyssna till en konsert eller ett musikstycke utan att vara i samma rum som utövarna. En känsla av skräckblandad förtjusning måste ha uppstått. Sedan gick det fort: fonografen, skivspelaren, radion, ljudfilmen, tv, bandspelare, vinylskivor, cd, dvd, blueray, hemmabio, streaming …
En sak måste vi komma ihåg. Skillnaden mellan alla dessa tekniska uppfinningar och förbättringar av ljud och bild är sinsemellan mycket mindre, än skillnaden mellan att vara i rummet där konserten eller begivenheten utspelas och lyssna på den via vilken som helst kanal. Ingenting kan ersätta närvaron i teaterrummet eller konsertsalen.
Ingen ny konstform har heller ersatt någon gammal. Teatern dog inte av filmen, heller inte av tv, liksom filmen inte har dött av tv. Operakonsten dog inte av dvd, opera på bio eller musikkanaler som mezzo.
Tvärtom har tillgängligheten ökat intresset för att uppleva de olika konstformerna på plats. Jag skulle tro att rådande omständigheter på sikt innebär ett uppsving för att besöka teatrar och operahus.
Plötsligt kan alla se saker som de annars kanske knappt hade tänkt på. Ja, när allt en dag återgår till det normala och under förutsättning att kulturarbetarna inte har gått i kollektiv konkurs.
Teatrar och operahus har varit snabba med att börja streama eller återutsända föreställningar. En gång hade vi tv-teatern, som utvecklades till något av en egen genre. Till stor del lyckades den eftersom realism och naturalism var den självklara teaterestetiken. Den svenska teatern bröt sällan illusionen och scenografin hade ännu inte fått den funktion som den senare fått. Man kallade det dekor.
Streamad teater är svår, eftersom publikens närvaro och teaterrummet har så stor betydelse. Opera har ju musiken, dessutom finns det en vana att ta del av opera via cd och dvd som gör att det musikaliska egenskaperna och kvaliteterna kan avnjutas, även om teaterupplevelsen reduceras.
Den där speciella närvaron som en solist kan skapa på en operascen kan svårligen reproduceras på en skärm, hur mycket pixlar eller megahögtalare den än utrustas med.
Liveupplevelsen går inte att reproducera, men när nu teatrar börjar streama och operahus över världen gör samma sak, dessutom utanför det egna landets gränser, så är det ett utmärkt tillfälle att passa på.
Jag föreslår franska Culturbox, där en rad konserter och operaföreställningar finns tillgängliga.
Under begränsade datum kan man också från Parisoperans hemsida ta del av en rad föreställningar, närmast Don Giovanni. Där finns också ända fram till i höst en radikal uppsättning av Rameaus ljuvliga barockopera Les indes galantes med bland andra Sabine Devieilhe och Florian Sempey bland solisterna.
En föreställning jag såg på plats för några år sedan är Francis Poulencs Karmelitsystrarna, som nu går att se digitalt på Théâtre des Champs-Elysées i regi av Oliver Py. Det är en stram och mycket elegant uppsättning med ett pärlband av kvinnliga solister. Alla femton nunnorna halshuggs visserligen i finalen, en efter en tystnar de i körsången av Salve regina, men vägen dit är musikaliskt fantastisk.
När det dessutom lär dröja innan resor blir självklara igen, kan godbitar som dessa tjäna som längtan och inspiration. Annars finns ju alltid tv-kanalen Mezzo. Jazz och klassisk musik dygnet runt.