Avig briljans av Modersohn-Becker
Publicerad 2014-12-26
Lämnade efter sig ett av det europeiska sekelskiftets märkvärdigaste konstnärskap
Paula Modersohn-Becker dog trettioett år gammal 1907 och lämnade ett av det europeiska sekelskiftets märkvärdigaste konstnärskap efter sig. 1937 pekades hennes måleri ut som urartat på den populära men ack så ökända utställningen i München där nazisterna visade upp konst som inte tjänade rasläran. Stora delar av hennes produktion försvann under kriget, men tillräckligt mycket fanns kvar för att hon skulle uppmärksammas internationellt i och med Documenta i Kassel 1955.
Trots att hon sedan dess tillhört modernismens kanoner så har hon mest vistats i historiska grupputställningar. Ibland reducerad till den första kvinnliga konstnären som firade sin sjätte bröllopsdag med att måla sig själv naken, gravid. Hur imponerande just denna målning än må vara, så står det på Louisiana helt klart vilken enastående komplex gestaltare av sekelskiftet 1900 hon faktiskt var.
Utställningen börjar med visa upp enklare skisser och övningar. Här framträder Modersohn-Beckers aviga briljans för att sedan övergå i utställningens absoluta höjdpunkt. En lång serie självporträtt där konstnären gestaltar sitt eget ansikte genom kort sagt varenda konstnärlig strömning från Courbets realism, via Gauguins primitivism och Cezannes impressionism till den surrealism som ännu inte tagit form.
Ja, det är mycket franska gubbar i Modersohn-Beckers måleri. Att hon var en av de första tyska målare som gjorde bruk av denna tradition bekräftas av utställningen. Men så levde hon också stora delar av sitt liv i Paris. Ändå är det helt missvisande att se hennes arbete som enkla efterapningar av herrar på täppan. Tvärtom framstår hennes måleri som friare, mindre upptaget med att följa en enskild stil än att just utnyttja konventioner för att skapa något nytt, med ett slags direkt tilltal.
Det gäller inte bara självporträttet utan också barnskildringarna. Här blir det uppenbart att Modersohn-Becker helt utan romantisk sentimentalitet är med och skapar den moderna synen på barn som individer i egen rätt helt i linje med Ellen Keys Barnets århundrande (som utkom på tyska redan 1902). Detta bekräftas också i den vackraste av dödsrunor, vännen Rainer Maria Rilkes Requiem für einde Freundin. Ett diktverk, som också avslutar denna sevärda retrospektiv.
