I dag ska konsten vara Instagram-maximerad
På Artipelag blir Monets näckrosor något att konsumera
Jag tror att Claude Monets tid är kommen, igen. Först förbättras skyddsglaset på målningen ”Konstnärens trädgård i Giverny” med rödfärg av Återställ våtmarker, sedan öppnar ”Imagine Monet” på Artipelag. Inte Monet i original, så inte så mycket att skapa uppmärksammad protestaktion kring.
Monet är en fantasi för både klimataktivister och den tänkta publiken på konsthallen utanför Stockholm. En fantasi om Konsten. Konst som förströelse, vila, njutning. Kör ett yogapass eller titta på konst. Kaffe eller konst. Sex eller konst. Allt funkar!
Om det inte var för pengarna förstås. Att gå in i den stora Artbox på Artipelag kostar sina modiga hundralappar, lite beroende på tidpunkt på dagen. I höstas var det Anselm Kiefer-utställningens inträde på närmare femhundralappen som väckte protester, nu tycks alla ha accepterat att Artipelag sorterar sina besökare. Eller förlåt, kunder förstås.
Talet om insteg och väcka intresse för konsten är strunt och hyckleri
Den som har råd kan alltså avnjuta ett gigantiskt immersivt bildspel, ackompanjerat av musik; närstudera Monets penselföring (den stora behållningen, så nära går det inte att komma framför en målning) och fascineras av en del animationer, fallande löv och snö. Det är ett skådespel, egentligen ett nytt konstverk som har samplat ett redan etablerat. En sorts fan fiction om det varit litteratur.
Den här sortens verk är inget nytt, japanska Time machine har skapat åtskilliga (ännu galnare, ännu mer storslagna). De beskrivs som en möjlig väg in i konsten för den ovane. Absolut, så kan det vara. Men får då den som redan lagt sina stålars på ”Imagine Monet” gå vidare till den utmärkt samlingsutställningen ”På armlängds avstånd” i lokalerna vägg i vägg? Nej, för där avkrävs en ny fräsch hundralapp och lite till.
Talet om insteg och väcka intresse för konsten är strunt och hyckleri.
”Imagine Monet” är konst förpackad för samtiden, konst som lever på att talet om original och kopia för länge sedan blivit ointressant. Vi kör i stället på instagram-maximerad konst och det där som är tecken och symboler. I princip räcker det med någon liten näckros eller en katedral som blir en hägring i eftermiddagssolen. Aha. Monet! Han med trädgården. Honom har jag sett på Nationalmuseum/Artipelag/Musée Marmottan/MoMa. Statusen varierar (och här ligger Artipelag alltså i botten).
I förra veckan landade rapporten ”Framtidens kulturkonsumtion”, av Insight Intelligence i samarbete med bland annat Svensk scenkonst. En provocerande titel. Jag slipper gärna vara kund och konsument i förhållande till kulturen.
Men kanske är det för sent att vägra. I ”Framtidens kulturkonsumtion” toppas besökslistan av tv-tittande. Med andra ord mediekonsumtion. ”Imagine Monet” glider elegant in i den medialiserade konsumtionsvänliga konstens rum.