Tät och djurisk vårsalong

Av det samtida kulturtjafset har inte mycket letat sig in på Liljevalchs, skönt nog

Petter Lindgren

Årets vårsalong är tätare än på länge. På grund av ett missförstånd bidrar 170 konstnärer i stället för de sedvanliga 140, berättar Liljevalchs chef Mårten Castenfors.

Inte blir det så plottrigt ändå, och för den som letar tendenser blir underlaget desto större. Mest förvånande är att det svartvita fotografiet tycks ha gjort stark comeback, med 34 verk och i form av exempelvis signaturen Guns bilder av ungdomligt fyllepissande vid Årstabron anno 1971 eller Emelie Aspenbergs Unknown place to hide, visande en synbarligen skogsfähig mansfigur med kaninhuvud.

Djur är överhuvudtaget en stor pryl på utställningen, uppstoppade såväl som avmålade eller skulpterade, liksom naturen och landsbygden. För en stadsråtta som jag ger det ett lite kusligt intryck, som stod jag inför en bildskatt från en kultur i färd med att avurbanisera sig själv.

Det är kraftledningsgator, insekter och sly, och som final Josef Mellergårds Comfort zone, ett prepparlager komplett med spritkök, burkmat och batterier, utställt till de isande tonerna av en fjärran hesa Fredrik.

Av det samtida kulturtjafset har inte mycket letat sig in i salongen, skönt nog, mer än att målaren Manfred Soeder tycker att Svenska Akademien borde flytta till Göteborg. Det är i alla fall vad som står på hans minimalistiskt influerade målning. Nog vore väl Örebro lämpligare, tänker jag, med tanke på stadens centrala läge i riket.

Årets publikfriarpris går utan konkurrens till Nils Lagergren och hans Ghost liner, ett omkring två meter långt plåtfartyg som han lött ihop och sedan sänkt till havets botten där det har fått ligga och götta till sig i hela fyra år, med svåra rostangrepp och beväxning av havstulpaner som följd. Fascinerande!

Mest fäster jag mig vid Helena Permingers RÄP, en gammaldags skolbänk i trä som trakasserats med diverse skärverktyg, till en sådan grad att spillet så att säga överstiger återstoden.

Den stackars möbeln påminner om närmast om en nyfödd kalv där den på klena och skakiga ben syns resa sig ur högen av ledsamt flis.