Konst på entreprenad

Camilla Hammarström

Camilla Hammarström om ett vitt förgrenat angrepp på kapitalismen

Precis som företag använder sig av outsourcing lägger konstnärsduon Goldin+Senneby ut delar av produktionen på entreprenad. Hela deras oeuvre är en undersökning och ett mimande av de mekanismer och mytologier som håller i gång den kapitalistiska ekonomin. Därför är det logiskt att en retrospektiv av Goldin+Sennebys tioåriga praktik inte bara tar plats på konstinstitutioner, utan även på Finansinspektionen, Tredje AP-fonden, Handelshögskolan och klädbutiken A Day’s March.

På Tensta konsthall visas en helt ny produktion. En stor ek har installerats i lokalen, under utställningens gång omvandlas delar av kronan av en möbelsnickare till sittmöbler. Klockan 14.12 varje dag läses en novell av Jonas Hassen Khemiri upp, beställd av konstnärs-duon.

Novellens berättarjag arbetar på en kemtvätt men hoppas på en karriär i konstvärlden genom att ta sig namnet Anders Reuterswärd, en av hans idéer är ekinstallationen. Goldin+Senneby har även skapat ett klädmärke i hans namn designat av Behnaz Aram. Plaggen är sydda av kvarlämnade kläder från kemtvättar och presenteras med soundtrack av musikern Zhala som utgått från ljud från just kemtvättar.

Som i mycket som Goldin+Senneby företar sig är den trendiga metafiktionen väldigt smart uttänkt. Det är lite samma smartness som hos en varumärkes-utvecklare eller en aktör på finansmarknaden. Och det är just det som är meningen, att korsa en konstnärlig praktik med ekonomiska strategier är Goldin+Sennebys koncept. Det ger ofta deras verk en förslagen och beräknande karaktär.

Eken i Khemiris novell hänvisar också till konstnärsduons fleråriga projekt ”Headless” där man kopplar samman offshoreföretaget Headless Ltd med Georges Batailles hemliga sällskap Acéphale som sägs ha träffats runt en ek i slutet av trettiotalet. Symbolen för sällskapet var en huvudlös man som håller en offerkniv och ett brinnande hjärta i -sina händer.

Vad Bataille och hans fränder sökte var friheten från rationalitetens bojor och med det extasen bortom gott och ont. För att få dessa disparata världar att mötas gav Goldin+Senneby en spökskrivare i uppdrag att skriva en kriminalroman på temat. I boken, som bland annat innehåller en mordhistoria med en dekapiterad man, har konstnärerna själva blivit -romanfigurer som ingår i intrigen.

Magiskt tänkande tycks vara en del av den mänskliga naturen, man hoppas att med tankens kraft kunna ändra livets utfall. Det är inte konstigt att det finns ett inslag av det även på finansmarknaden, där människors och staters öden kan avgöras av börsens oförutsägbara rörelser. Goldin+Senneby anknyter ofta ekonomi till magi.

I Zero Magic (2016) har de tillsammans med en trollkonstnär och en finanssociolog utvecklat ett magitrick där man försöker påverka ett företags värdering för att kunna göra vinst på kursförändringen. Förmodligen är det lika fåfängt som att på alkemistisk väg framkalla guld. Som i den poetiska bakgrundshistorien till Money will be like dross (2012) i vilken swedenborgaren August Nordenskiöld får i uppdrag av Gustav III att skapa stora mängder guld för att finansiera kriget mot Ryssland. I själva verket tänkte Nordenskiöld sig att producera så mycket guld att det helt förlorade i värde, så att penningtyranniet förlorade sitt grepp om människan.

Verket består av en replik av Nordenskiölds alkemiska ugn och en manual som ger ägaren licens att reproducera repliker på ugnen. Manualen finns i en upplaga som kostar mer för varje sålt exemplar, vilket gör det dyrare att påverka replikernas värde genom att producera fler – en listig kommentar till hur konstmarknaden fungerar.

På Waldemarsudde har det med landskap, ägande och estetik att göra. Jag fastnar för Not Approved (2011) som är en serie fotografier på platser som inte fått EU-bidrag för att hållas som öppna landskap. Till verket hör en text skriven av en talskrivare som kommenterar synen på landskap historiskt och hur de reglerats politiskt.

Här finns något som jag annars saknar hos Goldin+Senneby, nämligen ett politiskt perspektiv. Deras apolitiskt lekfulla förhållande till finansvärlden, vilken närmast beskrivs som en naturkraft, är något problematiskt. Vad som händer på börsen och den penningpolitik som förs är ju med att reglera människors levnadsomständigheter. Den biten saknas nästan helt i deras konst som riskerar att framstå mest som ett elegant spel.