Allt - utom själen

Ulrika Stahre

Trots titeln får varken passionen eller designen någon framträdande plats i Mick Walkers bok Motorcykeln. Design och passion. Han är en nestor i mc-historia och författare till en mängd böcker om enskilda märken, och när han tecknar motorcykelns utvecklingshistoria är det med betoning på tävlingarnas betydelse och teknikutvecklingen. Bland alla lättviktskolvar, olika vinklar på cylindrarna och komplicerade placeringar av vevhus blir det svårt att se formen, designen, och dess betydelse.

Sett från andra hållet kan förstås motorcykelns formgivning sammansmälta med dess funktion. Dess drygt hundra år långa historia är en hegeliansk utveckling mot fulländning. Och precis så slutar också boken: med en presentation av den modell många velat se som den bästa någonsin, MV Augusta F4.

Allt effektivare motorer och lättare konstruktioner har krävt bättre bromsar och bättre väghållning. På så sätt har designen förstås följt funktionen. Men vissa tillfälliga återvändsgränder blir intressanta, som till exempel autofauteuilen, utvecklad före första världskriget och med en fåtölj i stället för sadel, med motorn under detta säte och med en öppen ram. Denna maskin snuddar Walker vid, påpekar att den var en föregångare till skotern (långt före dess efterkrigspopularitet men med mycket kraftigare motor) men diskuterar inte vad som gjorde att den inte utvecklades. Det fanns tydligen redan en given motorcykelform där man sitter grensle, med en tank framför sig och motorn någonstans i kläm mellan knäna. En skoter körs med benen ihop, en mc bredbent. En skoter kan köras av en kvinna i kjol - medan motorcykelåkning åtminstone på våra breddgrader har varit en exklusivt manlig angelägenhet fram till för bara några decennier sedan.

Detta märks förstås i boken. Så gott som allt bildmaterial med människor är bildmaterial med män. Män som kör, poserar, tänker och grunnar. Utom på ett par ställen: i en skoterannons sitter en kvinna glatt framåtlutad, som för att stegra farten. Med hunden i ett sidofack, hennes skjorta uppknäppt, håret fladdrande i vinden och långa ben ytterligare förlängda med snygga högklackade visar bilden en klassisk motorpinuppa som faktiskt kör själv. Hon har liksom klivit ner från motorhuven. Det hade knappast gått med en standardmotorcykel - lagom sexighet tack, och benen ihop.

Men denna och liknande reklambilder blir bokens behållning. Här syns nämligen allt det där som är passion och design: sammanhanget, tidsfärgen. Form kommer också ur allt det där som Walker inte tar upp: ideologi, säljbarhet, samtidshistoria. Jag väntar på nästa bok om motorcyklar. Och förlagets ”Motorcyklar är den mest uttömmande bok om motorcykeldesign som någonsin getts ut” säger mer om desperationen i marknadsföringen. Den stora Guggenheimutställningen The art of the motorcycle sommaren 1998 med vidhängande halva decimetern tjocka katalog står sig fortfarande. Där fanns också det som inte finns här: resonemang om motorcykelns själva väsen - närheten till sommarens dofter, farans berusning, bullret, buset.