Sy ihop svinhudar och andra udda hobbies
Agustín Fernández Mallos Nocilla-trilogi har ett storartat underhållningsvärde
Publicerad 2021-04-19
Den argentinske författaren Julio Cortázar har liknat den mexikanske diktaren Octavio Paz vid en sjöstjärna som sträcker ut sina armar åt alla möjliga håll. Liknelsen passar av flera skäl in på den spanske författaren Agustín Fernández Mallos uppmärksammade trilogi, namngiven efter en nötkräm: Nocilla dream, Nocilla experience och Nocilla lab.
Inte nog med att romanerna till såväl form som innehåll pekar åt alla möjliga, oväntade håll. Cortázar besöker också en av figurerna i den andra delen, och i den tredje finns en liknelse om en sjöstjärna (dock inte om Paz).
Av alla de författare som flimrar förbi i romanerna – experimenterande föregångare som Jorge Luis Borges, Italo Calvino eller Georges Perec – är Cortázar den som sätter tydligast avtryck.
Framför allt i sista delen när berättaren, namne med Mallo, tillsammans med en icke namngiven kvinna i jakten på ett förlorat ”projekt” hamnar hos en värdshusvärd i ett nedlagt fängelse. Värden visar sig heta, just det, Agustín Fernández Mallo – och har dessutom fått tillgång till ”projektet”.
Det är en kullerbytta värdig den argentinske föregångaren, vars berömda roman Hoppa hage kan läsas på två olika sätt, kronologiskt respektive att hoppa mellan de olika kapitlen i en angiven ordning.
Mallo skrev Nocilla dream medan han låg på sjukhus i Vietnam efter en motorcykelolycka, en incident som transponerats till första delen, men med Che Guevara som patient. De båda första delarna i trilogin består av 113 respektive 112 berättelsefragment där över 100 olika personer flimrar förbi. Några återkommer med jämna mellanrum medan enstaka personer känner eller känner till någon av de andra som flimrar förbi.
Det är samlare, ensamma män (nästan alltid män) som ägnar sig åt egenartade hobbies som extremstrykning (stryka skjortor medan man hänger från en lodrät klippa), sy ihop svinhudar som ska täcka halva jorden, eller den man som efter att ha tömt ett gigantiskt lager av cornflakes-paket med samma utgångsdatum som sin exfrus födelsedag ger sig ut på en joggingtur som räcker i flera år.
Inflätade mellan alla miniberättelser kommer citat av filmare och naturvetare (Mallo är från början fysiker). Genomgående citeras och hänvisas till populärkultur, framför allt tv, och vetenskapliga fakta. Den första delen avslutas med en karta med ett koordinatsystem: känslomässigt/rationellt, analogt/digitalt. Den sista delen inleds med en 95 sidor lång mening, följt av en rad fragment som i delar berättar en historia om den historia vi just läst.
Trilogin avslutas med några sidor serierutor, samt upplysningen att det också finns en film, Projecto Nocilla. Trilogin (möjligen just det som omtalas som ”projektet” i tredje delen) kan ses som resultatet av en sökmotor där de underliggande mönstren förblir om inte dolda, så svårupptäckta.
Enligt den spanska litterära rörelsen mutantes måste teknologin och populärkulturen vara självklara referenser i en litteratur som vill vara modern. Mallos trilogi har fått ett sådant genomslag att man talar om Nocilla-generationen. Samtidigt, alla populärkulturella referenser till trots, finns det formmässiga trådar bakåt till författare som Borges eller Calvino. Om Borges refererade till klassiker, refererar Mallo till tv-serier, och om Calvino använde sig av klassiska genrer som legender och sagor, använder Mallo serierutor och reklam.
Hur man än vill placera trilogin i förhållande till litterära genrer, för att inte tala om hur den kan komma att stå sig (populärkulturell kunskap dör ofta med sin generation), så har denna litterära nötkräm ett storartat underhållningsvärde, är ständigt överraskande och ofta tänkvärd.