Seglarmamman: ”Aldrig har jag känt mig så fri”

Linda seglade själv med sina två barn till Kanarieöarna

Ensamstående mamman Linda Lindenau seglade med barnen till Kanarieöarna – och återvände med minnen för livet och stärkta familjeband.

– Jag kan längta tillbaka hysteriskt mycket. Aldrig har jag känt mig så fri som då, säger Linda.

Ibland tog hon med barnen ut i skärgården och tältade, men det motsvarade inte drömmen Linda Lindenau närde om att segla själv. Men som singelmamma till en son och en dotter var hon osäker på om det ens var möjligt.

– Jag tänkte nog att jag skulle träffa en karl som hade båt. Då skulle jag få segla, säger hon och ler skevt.

Köpte båt 1999

Uppmuntrad av en båtkunnig granne köpte hon ändå sin första båt sommaren 1999 och kryssade med barnen, då 8 och 10, i Stockholms skärgård.

Båtlivet var precis så härligt som Linda hade drömt om.

– Det var underbart. Vi trivdes verkligen ombord.

Vi sitter i soffan i det lilla huset, naturskönt beläget i Stockholms skärgård. Barnen Molly och Joel har hunnit fylla 17 och 20.

Vad fick dig att våga dig ut på sjön – ensam med två barn?

– Jag vägde lusten och rädslan mot varandra, sä ger hon och ögonen gnistrar. Att vara rädd är inte detsamma som att man borde låta bli.

Sommaren därpå skaffade hon en större båt och de seglade runt svenska kusten. Planerna på en långseglats började ta form. Linda läste facklitteratur och gick kurser i navigation och radiokommunikation.

Men omgivningen ifrågasatte hennes planer.

– För många är en ensam kvinna på havet en skräckbild. Jag fick höra att mammor inte ska utsätta sina barn för fara.

Köpte en livflotte

Det fick henne att fundera. Hon ville att barnen skulle fostras till självständiga, starka individer. Var då rätt väg att skydda dem från allt?

Hon gjorde en riskbedömning. Köpte en livflotte och beslutade att alla skulle bära livlina dygnet runt.

Det har gått fyra år sedan seglatsen genom Europas kanaler ner till Kanarieöarna. För dottern Molly har seglingen inneburit att hon törs driva igenom drömmar.

– Vad har man att förlora? Jag vill inte bli gammal och ångra att jag inte vågade, säger hon.

Familjebanden har stärkts tack vare svårigheterna de tvingades lösa. Som när de seglade från Casablanca till Lanzarote och vinden nådde kulingstyrka.

– Vågorna tryckte aktern åt sidan. Autopiloten orkade inte, och vi kunde inte handstyra i fyra dygn, berättar Linda.

Hon hade läst att man kunde stabilisera båten genom att hänga ut tyngder.

– Joel och jag kröp omkring på däck och hjälptes åt.

Tänker miljömedvetet

Familjen lärde sig att arbeta som ett team – och att tänka miljömedvetet.

– El och vatten flödar inte obegränsat. Jag är stolt över att ha gett mina barn den förståelsen, och över att ha gett dem mod.