Triangeldrama i villaidyllen
Publicerad 2012-04-27
”Skuggland” en detaljrik tragedi ur ett traumatiserat perspektiv
Jonas Bruns roman Skuggland utspelar sig kring 1990. Tolvåringarna Erik och Erik är två väl sammansvetsade dioskurer, ständigt tillsammans, hänförda Michael Jackson-beundrare och djupt involverade i dataspelet Shadowlands. De lever i ett välmående villasamhälle, Erik 1 med en ambassadörspappa, bara närvarande i de presenter han skickar, och Erik 2 med en arkitektpappa i färd med att inreda sitt drömhus till hustruns ära. Mammorna har mammaroller. Men en tredje gosse Marcus tränger sig in i gemenskapen och utmanövrerar Erik 2, som tjugo år senare berättar historien. Och inte nog med det, Marcus försvinner efter ett tag spårlöst och med honom Erik 1. Erik 2 blir ensam kvar, på alla plan förkrossad.
Jonas Brun berättar utförligt, detaljrikt och engagerat om den här tragedin ur Erik 2:s vuxna, traumatiserade perspektiv. Huvuddelen av romanen handlar dock om tolvåringarnas förpubertala liv. Deras tafattheter och frustrationer känner man igen från otaliga ungdomsskildringar – kanske också från egna minnen – och den miljö, där det dramatiska försvinnandet inträffar är allt annat än skuggig.
Så vad är det egentligen förutom försvinnandet som kastar skuggor i skugglandet? Det är inte lätt att
svara på. Författaren arbetar med en del överbyggningar, gossarnas namngemenskap, tankar kring svarta hål eller Michael Jacksons öde och kring andra försvunna barn från råttfångaren i Hameln till aktuella fall. Men det övertygar inte på samma sätt. Det ambitiösa tenderar att bli det ansträngt sökta. Jonas Brun hade tjänat på att bara berätta sin historia, och det hade heller inte skadat att utvidga den i tiden.
PROSA
Skuggland
Jonas Brun
Albert Bonniers förlag