Jesus, byggjobbaren
Uppdaterad 2016-08-17 | Publicerad 2016-08-16
Göran Greider läser om Guds son som en helt vanlig snickarpojke
De bibliska evangelierna är på många sätt en skildring av vad det innebär att leva under ockupation. Vad gör en övermäktig kolonialmakt med de förtrycktas sinnen? I Markus och även i den senare Lukas finns den märkliga berättelsen om hur Jesus driver demoner ur en besatt människa – och dessa tusen demoner heter Legion, vilket alltså är namnet på en romersk militärenhet på femtusen soldater. Den besatte kommer dessutom från Dekapolis, de tio romerska städer som låg som öar av rikedom i en utfattig judisk bondevärld.
Den religionsvetare som i modern tid gett den mest fascinerande – och brutala – tolkningen av den historiske och därmed också den politiske Jesus, är Reza Aslan, i Upprorsmakaren. Där blir denne galilé en fattig snickare, rentav en byggjobbare, från Nasaret, en by inte långt från den rika romerska staden Sepforis. Den som följer den historiske Jesus vandrar rakt in i den koloniala världens mörka hjärta.
Jesus var inte kristen. Det är det självklara faktum som så många troende i västvärlden finner svårsmält när det påpekas. Vad händer med denne gestalt när det kristna tvättas av honom? Går det ens?
Lennart Hagerfors Människosonen skildrar Jesu liv från det att han återkommit från templet i Jerusalem vid tolv års ålder till den punkt där han står beredd att hålla sitt stora tal, Bergspredikan. Evangeliernas berättelse om hur pojken Jesus utmanar de skriftlärda i Jerusalem är naturligtvis fiktion (strålande fiktion) så egentligen finns inga biografiska kunskaper alls om Jesus fram till att han blev vuxen.
Hagerfors växte upp i ett missionärshem, i Kongo och i Sverige, och det har han skrivit om. Men han har – säger han på bokens fliktext – aldrig skrivit om den religiösa erfarenheten och om den Jesus som hans föräldrar dagligen åkallade i sina böner.
Så här är han, Jeshua från Nasaret, den oäkte sonen till en romersk officer (en inte ovanlig teori) som aldrig finner sig till rätta i sin hemby. Hans far, Josef, märker att Jeshua har tummen mitt i handen när det gäller snickrandet. Jeshua driver omkring, oftast söker han upp vännen Johannes (som senare blev Döparen) som vallar får ute i ödemarken och båda har oklara drömmar om vad som är deras mål i livet under den romerska ockupationen. I den romerska staden Sepforis förnedras Jeshua av den rika överklassen och hemma i Nasaret mobbas han svårt av sina jämnåriga. Hagerfors får verkligen alla dessa miljöer att leva upp.
Problemet är väl Jesus själv som boken igenom i jagform berättar sin själs utvecklingshistoria. För allt, precis allt, som litterärt skrivits om denne Jesus framstår helt enkelt som så skriande blekt i förhållande till evangelierna själva. Enda undantaget jag kan komma på är Ezra Pounds Ballad of the Goodly Fere från 1909 där Jesus framställs som en levnadsglad, mustig folkhjälte. Nej, det är inget fel på Hagerfors gestaltning. Det är bara det att mannen reduceras till religionspsykologi, vilket är som att diskutera Vintergatan i termer av inredning.
Ändå tycker jag mycket om Hagerfors bok. Vi får följa Jeshua när han ger sig av till Alexandria där han möter forskare och filosofer, skökor och handelsmän och till självaste Rom. Vi får bevittna hur Jeshua dödar en romersk soldat. Jag sträckläser boken men hela tiden känns det ohjälpligen som om det är någon annan än evangeliernas huvudperson som skildras.
Och så har vi detta med byggjobbaren Jeshua: Är det alltså otänkbart att föreställa sig att Jesus faktiskt var en utfattig, kortvuxen analfabet med dåliga tänder och en lantis utan någon som helst intellektuell skolning? Varför måste han göras till en subtil intellektuell som dessutom ser ovanligt bra ut?
Det som går förlorat är då också det mest omvälvande i evangelierna: att de fattiga är världens mittpunkt. I Hagerfors berättelse skrapar Jeshua ihop en hygglig förmögenhet som köpman och fattig blir han genom att ge bort allt han äger. Känn den avgrundslika skillnaden gentemot att den som alltid hört till de fattiga talar!
Jag klagar på en roman som jag verkligen gillar. Men ingen rättvisa finns, varken på jorden eller i romanens värld.
Göran Greider