En hisnande färd på jakt efter systern
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-24
Ett par sidor är lugna och odramatiska innan Sven Nordqvists visuella fantasi exploderar. Augustprisnominerade Var är min syster? är en lång resa, både ett sökande efter någon älskad och en luftballongtur genom landskap och stämningar, förbi ramsor i bild, sagofigurer och galna upptåg.
Nordqvists bok ritar in sig i en tradition där Gullivers resor och Alice i underlandet skymtar, i oproportionerligt stora figurer, medeltida kläder, absurda situationer – några grislika figurer dricker öl på ett fält, en golfrunda blir en straffspark hos munkarna, tanter duellerar med teskedar och så vidare i oändlighet.
Ramberättelsen, som är den lilla musens sökande efter sin syster, för till allt som staplas: röda stugor, bilar, gubbar. På en annan är det renässansgeniet som ritar, grubblar, i stilren miljö. Gemensamma drag är det som är hisnande: raviner, höga hus, flygandet upp till molnen. Och sakta börjar sidorna fyllas av de sovande. De som kanske är förtrollade, kanske straffade, de som djupt slumrar törnrosasömnen. Slutligen kommer vi tillbaka in, till barnkammarens alla dockor, till hemmet, till systern och kvällen.
Texten kommer i andra hand men det finns ett tema i den som ändå klargör. Sökandet efter systern går, som Nordqvist också påpekar i sitt efterord (boken tog 25 år att genomföra vilket kräver sina kommentarer), via sökandet i jaget. Man måste fundera på hur väl man känner någon. Vem är det jag söker? Hur vet jag? Ytterst: vad är kunskap om den andra? Vad är kärlek? Så byggs sakta en bok som inte bara tål att ses – detaljerna är skrämmande många – utan också att funderas över.