Världen sedd från trädkojan

Petter Lindgren

Petter Lindgren om Stian Holes nya bilderbok

helskärm

Murkla heter morkel på norska, och Morkel är också namnet på Stian Holes senaste bilderbokskaraktär.

Pojken Morkel, som kanske är tolv år gammal, håller till i en trädkoja. Han har dragit sig undan för världen och fyller dagarna med att studera flyttfåglar och samla på bokstäver och ord. En flock gäss som drar söder­ut bildar ett U, tycker han: ”Ut, urspårade, uppstudsiga, upproriska unge”.

Med hjälp av papperslappar som han placerar ut under stenar på en åker sätter han sig i förbindelse med Anna som bor i ett hus i skogsbrynet. En intuitiv vänskap uppstår mellan barnen som tycks dela en erfarenhet av förlust. I en ­tidigare bok, Annas himmel från 2013 (Alfabeta), har vi fått veta att Annas mamma är död, och antydningsvis berättar Hole att Morkels pappa sitter på kåken. Tillsammans värmer de händerna över kojans primuskök och samlar på ord.

”Alla har sitt eget alfabet, tänker Anna. Det kan ta lång tid att tyda bokstäverna.”

Morkels alfabet är något så ovanligt som en bilderbok skildrande en poetisk upplevelse av världen och tillvaron som skrift, och av psyket som ort där minnen, slump och känsloknutar idkar samkväm med ordens klang och bildar ett personligt urspråk. En föreställning som förvisso inte är ny, men som visat sig konstnärligt fruktbar för poeter som Gunnar Ekelöf.

Också Holes fantastiska bildmontage låter sig läsas på detta vis, som en uppsättning tecken, upprepade, varierade och ställda bredvid varandra i en myriad kombinationer ända tills, föreställer man sig, upphovsmannens hjärta värmts: repstegen, barrskogsranden, skolatlasen, snön, flyttfåglarna, de rostiga och grova spikarna som drivits in i trädet där Morkel har sin koja.

Liksom i de tidigare bilderböckerna, som Hermans sommar eller Den gamle mannen och valen (Alfabeta, 2008 och 2013), dröjer Hole gärna vid de enskilda tingen, som för att avlocka dem deras hemlighet (för att tala ekelöfska).

Den här gången är det Morkels blåa primuskök som tycks tilldra sig norrmannens särskilda intresse, och läsaren är gärna med honom i detta.

En portabel livslåga, och en svensk uppfinning dessutom!