”Otrohet går att förstå”

Cecilia Gustavsson

Håkan Östlundh gör en avstickare med en roman om sex och passion

Håkan Östlundh lämnar Gotlandsdeckarna för passionerat, förbjudet sex och ungdomsvåld i förorten.

I den nya romanen berättar han också om ett inbrott han gjorde i tonåren.

När Håkan Östlund ville bli författare slapp han skicka in manus till olika förlag. Han var på Gotland och skrev när hans första manussidor plötsligt blåste i väg på en strand. De hittades av – en bokförläggare. En som gillade det han läste.

Det var början på deckarserien om Gotlandspolisen Fredrik Broman, som fått fin kritik och många läsare. Men efter ”Blot”, den senaste i serien, gör nu Håkan Östlundh en avstickare. Den nya boken ”Jag ska fånga en ängel” är mer av en relationsroman.

Blixtförälskade

I centrum står den frånskilde polisen Paul och den framgångsrika bokförläggaren Ylva, tvåbarnsmamma – och gift. Efter att ha träffats genom en bekant blir de blixtförälskade. De träffas i Pauls sunkiga lägenhet i Sollentuna för hemliga möten.

– Otrohet är inte okej, men det kan gå att förstå. Ylva i boken har det ganska trist i sitt äktenskap. När hon träffar Paul känner hon en stark fysisk dragning, även om hon borde veta bättre.

– Det var intressant att beskriva valet Ylva står inför: hur hon än gör så sviker hon någon – sin man eller Paul. Båda vägar känns omöjliga och gör ont.

Här finns en hel del sexscener – var de svåra att skriva?

– Nej, faktiskt inte. De var väldigt positiva på förlaget, även om vi hade långa diskussioner om vissa detaljer. De ville tona ner en del explicita beskrivningar, säger Håkan Östlundh och ler.

Separerade ett år

Vi träffas i lägenheten mitt på Södermalm, där han bor med sin familj och tre katter. Den är originellt inredd med en blandning av kitsch och klassiskt – det märks att hans fru är formgivare.

De har varit tillsammans i 25 år, och Håkan Östlundh vet en del om äktenskapliga val. Han berättar att de separerade i ett år för tio år sedan.

– Vi hade varsin liten lägenhet medan barnen bodde kvar. Varannan vecka flyttade vi in hos dem. Vi hade inte så mycket kontakt, men när vi träffades för att börja dela upp alla cd-skivor och grejer så märkte vi att vi inte var klara med varandra. Jag tror helt enkelt att det finns de par som skiljer sig, och de som inte gör det.

Testade gränser

Trots att otrohetsaffären tar mycket plats i romanen så finns här också en polisutredning. En ung kille hugger ihjäl en annan när två ungdomsgäng börjar slåss. En del av dem bor i förortens välbärgade villaområde, de andra i de slitna, höga betonghusen.

Idén till boken kom efter en klass­återträff när Håkan Östlundh började tänka på sina egna tonår. Han är uppvuxen i Sollentuna och minns hur han testade gränser. Bland annat gjorde han och två kompisar inbrott i en kiosk, en händelse som finns med i boken.

– Vi hann väl stjäla en läsk innan vi blev påkomna, allt var mycket klantigt. Men det blev världens grej av alltihop. Skolan tog upp det och vi satt i polisförhör på stationen i en och en halv timme. Det kändes väldigt allvarligt. Min brottsliga karriär tog i alla fall slut där, så det var bra att inbrottet gick så dåligt.