Genuskurs – för farfar

Göra män innehåller inget nytt alls

helskärm

”Göra män” är en bok som så sent som för kanske tio år sedan hade mottagits med jubel. Den hade kallats modig och klarsynt - en ärlig uppgörelse med en förlegad mansbild, ett stridsrop mot patriarkatets förtryckande mekanismer, ett kraftigt ställningstagande mot en manlighet som tvingar pojkar att växa upp till känslo­lösa och socialt handikappade tennsoldater. Den hade förmodligen blivit startskottet för en debatt om män, feminism och manlig identitet.

I dag, senvintern 2015, undrar jag mest vem som är målgruppen. Har man bara hängt med lite grand i de senaste årens genusdebatt innehåller den nämligen ingenting nytt. Alls.

Problemen Mats Söderlund radar upp - pojkar tvingas in i manlighetens tvångströja redan från födseln, män är också offer för könsmaktsordningen, manlig sexualitet är en prestationssport och så vidare - är förvisso fortfarande högst aktuella och behöver upprepas om och om igen. Kanske är målgruppen män som aldrig tidigare kommit i kontakt med de här idéerna?

Jag har dock svårt att se hur unga killar ska lockas till feministiskt uppvaknande av en bok som ständigt refererar till så högaktuella fenomen som värnplikt och 70-talsserietidningen Korak: Tarzans son.

Målgruppen måste alltså vara äldre män. Pappor, kanske? Gamla pappor som inte riktigt brytt sig tidigare? 40-talister, kanske? Om så är fallet, om Göra män vill hjälpa genusomedvetna 60-åringar att se på världen med nya ögon, så önskar jag den all lycka. Det är ett ädelt syfte. För oss andra kan den på sin höjd fungera som ett ovanligt personligt och pratigt Tidigare forskning-kapitel ur valfri genusvetenskaplig d-uppsats.