”Jag vill inte dö mitt i en bok”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-29
Ingalill Mosander hemma hos deckardrottningen P D James, 89
LONDON. P D James, 89, är en synnerligen levande legend.
Nästa vecka kommer hennes senaste bok ”Patienten”.
– Blir det min sista så är den ett avsked jag är nöjd med.
Vi sitter och dricker te i PD James vardagsrum vid Holland Park i London. Det är ombonat och hemtrevligt med en stor bukett tulpaner på en byrå och massor av fotografer på barn, barnbarn och barnbarnsbarn på en annan.
Hennes tillvaron ändrades drastiskt när hon drabbades av hjärtfel för ett år sedan.
– Tidigare älskade jag att ta långa promenader men nu orkar jag inte det. Och inte kan jag resa på egen hand heller. Men sjukhusvistelsen hade det goda med sig att jag kunde få skriva alldeles ostört. Inga mejl, inga telefonsamtal, inga besök.
Hon insåg att det började bli bråttom om hon skulle hinna gifta bort sin vemodige hjälte polisintendent Adam Dalgliesh.
– Så han får sin stora kärlek Emma till slut. Äntligen, måste jag väl säga.
P D James fyller 90 nästa år och vet inte om hon ska ge sig in i ytterligare ett bokprojekt.
–Jag kan inte tänka mig något värre än att dö mitt i en roman, när jag bara hunnit skriva häften. Då finns ju risken att någon annan skulle få för sig att avsluta den. Vilken fasansfull tanke!
P D James har varit Storbritanniens deckardrottning i drygt 45 år och hyllats för sin suveräna förmåga att att skapa intrikata förvecklingar, sin känsla för stämningar och dialog och – inte minst – sitt precisa språk.
Hon säger att hon visste redan som barn att hon skulle bli författare.
– Döden har alltid fascinerat mig. När jag var liten hörde jag barnkammarramsan om Humpty Dumpty som föll från en mur och slog ihjäl sig. Min första reflektion var: Trillade han eller blev han knuffad?
Mannen på mentalsjukhus
Ändå väntade hon med att debutera. Hon var 42 år när hennes första bok kom ut och hon betecknar det som den största dagen i sitt liv.
– Jag var tvungen att försörja mina två döttrar eftersom min man knäcktes psykiskt av sina erfarenheter som soldat under andra världskriget. Han tillbringade resten av sitt liv på mentalsjukhus. Psykisk sjukdom betraktas fortfarande som någonting skrämmande och stötande. Jag kan inte beskriva hur det känns att ha en älskad anhörig som är mentalsjuk. Man måste själv ha varit i situationen för att förstå.
P D James har ett starkt socialt engagemang. I sina böcker tar hon upp många aktuella problem i västvärlden.
– Jag har försökt beskriva hur det är att vara ung, fattig, nästan hemlös och ha en baby – något som inte alls är ovanligt i England. Eller skildrat gamla, sjuka människor, som inte får tillräcklig vård och som myndigheterna med varm hand överlämnar till de anhöriga. Och jag har valt att framföra mina åsikter i en form som drar till sig många läsare.
”Kvinnor mer utsatta än män”
Är det någon skillnad på manliga respektive kvinnliga kriminalförfattare?
– Kvinnor har en helt annan erfarenhet av utsatthet och rädsla än män. Alla har känt skräcken när man går ensam på en gata sent en kväll och hör snabba steg bakom som kommer närmare. När jag skriver en sådan scen så är jag den person som upplever det. Kvinnor är mer intresserade av människor än av vapen. Vi har ett utvecklat sinne för detaljer och en känsla för att skapa ordning ur kaos.
När vi träffas domineras media av det ena avslöjandet efter den andra om engelska bankdirektörers groteska mångmiljonbonusar.
– Denna girighet gör mig rasande. Och inte bryr de sig om att skämmas heller! Samtidigt som människor blir arbetslösa och får gå från sina hem. Hur har ni det i Sverige? Är det likadant där?
Ja, vad ska man säga?