Ett lovtal till hyresrätten
Bostadsmarknaden har spårat ur fullständigt – men det finns faktiskt en lösning
Publicerad 2017-05-22
Inkomsterna har i två decennier halkat efter bostadspriserna. Det har lett till en situation där ungefär en tredjedel av Sveriges hushåll inte har möjlighet att ta ett normalt bostadslån. De utlämnas i stället till en kamp om ett minskande antal hyresrätter till allt högre priser. Andra tvingas ta skyhöga lån för att få tak över huvudet: de hyr pengar i stället för bostad. Med det tar de också risken för att värdet på hus och lägenheter kan falla vid en bostadskrasch.
Det här och orsakerna bakom är ämnet för Dan Anderssons bok Eget hem åt alla. LO:s tidigare chefsekonom gör en stor poäng av att det finns en boendeform – hyresrätten – som motverkar dessa problem. Men att det sedan 1990-talet bedrivits en aktiv politik för att gynna eget ägande av bostaden. Avdrag ges för räntor, reparationer och underhåll; fastighetsskatten har avskaffats. Välbemedlade människor med dyra hus är vinnarna bakom denna uppochnervända fördelningspolitik.
Vi pratar inte om några småpengar. Skattesubventioner till det ägda boendet uppskattades till 65 miljarder 2015, en kostnad som förväntas öka. Som andel av BNP, påpekar Andersson, motsvarar detta de statliga utgifterna för bostadspolitiken som fördes innan privatiseringsvågen inleddes i början av 90-talet.
Det var en era där det ansågs politiskt viktigt att minska trångboddhet och skapa överkomliga lägenheter med bra standard. Genom investeringar och regleringar gjordes detta möjligt.
Sedan dess har bostadsbyggandet avstannat medan priserna exploderat. Staten har nu bytt prioriteringar. Resurser flyttas från fattiga till rika.
Bostadsmarknaden är ett lockande spel. Så länge priserna stiger verkar det som att alla som är med i leken är vinnare. Men historiskt har vi aldrig sett en bubbla hålla för evigt, och dess kollaps kan bli mycket våldsam.
Om detta kan man läsa i en annan av vårens bostadsböcker, Per Björklunds Kasinolandet. Förtjänstfullt visar han hur banker har utnyttjat den avreglerade kreditmarknaden och de låga räntorna till att öka sin utlåning till hushållen, framför allt genom bostadslån. Samtidigt har vanliga människors skuldsättning i relation till den disponibla årsinkomsten stigit från 90 till 177 procent. Och när det kommer till de fattigaste inkomstgrupperna
är låneandelen ännu högre.
Ett dramatiskt fall i bostadspriser och höjda räntor skulle, påpekar Björklund, tvinga dem som lånat pengar att lägga en allt större del av sin inkomst på lånebetalningar. Andra köp skulle skjutas upp – bostaden är trots allt en av de sista sakerna vi skär ner på i dåliga tider. Ekonomin i stort skulle sakta ner i takt med att efterfrågan sjunker. Samtidigt skulle svenska banker få svårare att finansiera sin verksamhet, som också den kräver ständigt nya lån.
I ett sådant läge kommer staten tvingas gå in och rädda dem för att undvika en bankkrasch. Allt till en enorm kostnad för samhället.
Förutom ojämlikhet och finansiell risk har den förda politiken också fått bostadsproduktionen att avstanna. Skatteavdrag och låga räntor (= billiga lån) driver, argumenterar Andersson, upp kostnaderna på mark och därmed bostäder. Vad som byggs riktar sig därför till välbeställda hushåll. Kombinera detta med en låg produktivitetsutveckling i byggbranschen och förklaringarna bakom dagens bostadskris träder fram.
En statlig politik för fler hyresbostäder är den enda bostadspolitiska åtgärd som samtidigt skulle öka utbudet av bostäder, hålla tillbaka priserna och samtidigt minska klassklyftorna.
Björklund presenterar en välskriven och sammanhållen berättelse om hur Sverige riskerar hamna i en finanskris. Andersson berör också detta problem, men är mer fokuserad på bakomliggande faktorer. Hans bok är något av ett lovtal till hyresrätten, sprängfylld med fakta. Det är en pedagogisk framställning av ett svårt ämne, vilket väger upp att boken stundtals har en något akademisk ton.
Tillsammans utgör de två en bra grund för att förstå hur den fria bomarknaden skapar skuldsättning och klassklyftor, men inte nya bostäder.