Litterär slumpgenerator för internetåldern
Nu kommer fenomenet Augustín Fernández Mallo på svenska
Uppdaterad 2021-10-03 | Publicerad 2020-06-05
Mellan Carson City och Ely i delstaten Nevada löper USA:s ensammaste väg: US Highway 50. Öknen breder ut sig, det är långt mellan bensinstationerna och bordellerna. På US 50 finns det en legendomsusad poppel som mot alla förutsättningar för växtlighet reser sig på den ena sidan av motorvägen. I trädet hänger det skor. Massor av skor, allt från slitna gympadojor och högklackade till nyinköpta märkesskor.
Legenden säger att ett nygift par stannade här och grälade. Mannen kastade upp hennes skor i trädet och sa att hon kunde gå härifrån – barfota. Så växte antalet skor, säregna, oorganiska frukter som dallrar i vinden. Om varje sko eller skopar avslöjade sin historia skulle kanske ett mönster kunna skönjas. Men det vore ett slumpartat mönster, ett som aldrig kan upprepas.
”Nocilla dream” är den första delen i Augustín Fernández Mallos uppmärksammade trilogi som fortsätter med ”Nocilla experience” och ”Nocilla lab” (på svenska i höst och våren 2021). Nocilla är en spansk variant på nötkrämen nutella och Mallo har lånat denna drömgodistitel från en låt av ett spanskt punkband.
Denna första del av trilogin består av 113 korta prosastycken. Det finns ingen genomgående handling, i alla fall inte i konventionell bemärkelse. Här samsas vetenskapliga texter med filosofiska reflektioner, teorier om stadsplanering med filmhistoriska essäer. Korta episoder i en rad figurers liv är inklippta. Några av dem återkommer, andra inte.
Skorna i trädet är bara en av alla fantastiska minihistorier som dyker upp. Här hittar vi åldriga, kinesiska surfingmästare, den milt uttryckt egenartade sporten extremstrykning (den finns på riktigt – man stryker kläder på en bergstopp, under fallskärmshopp, på en surfingbräda) eller invånare i mikronationer (självutnämnda platser med egna flaggor, egen valuta, egna lagar – Lars Vilks Ladonien eller Carl-Michael von Hausswolffs och Leif Elggrens Elgaland-Vargaland är två svenska exempel).
Vi möter mannen som samlar övergivna fotografier, den prostituerade som väntar på mannen som lovade att ta henne därifrån, eller mannen som i plötslig förtvivlan slutar tro på Jorge Luis Borges och bygger ett mausoleum av hoppressade skrotbilar till den argentinske författarens ära som ingen bryr sig om: en gud är död.
Romanen avslutas med en karta med fyra poler som ersätter väderstrecken: analogt till, digitalt respektive rationellt till emotionellt. På kartan utmärks personer, städer, föremål och idéer i förhållande till dessa poler. Detta grafiskt återgivna nätverk är ett halvfärdigt försök att binda ihop alla historier och nivåer. Halvfärdigt, eftersom romanen inte riktigt får plats på kartan, vilket är själva idén.
”Nocilla dream” kan beskrivas som litterär zapping, en montageroman eller en roman där rummet ersätter tiden. Varje prosastycke är tydligt avgränsat till ett visst rum. Det kan vara en underjordisk mikronation, ett bilflak eller det sjukhusrum i Vietnam där Che Guevara återhämtar sig efter en motorcykelolycka.
Typiskt nog så är den byggd på Mallos egen upplevelse. Han råkade själv ut för en sådan olycka och hamnade på ett sjukhus i Thailand där han zappade mellan tv-kanaler på okända språk och började skriva ned sina infall på papperslappar, i marginalen på böcker och vad han nu kom åt.
I Spanien är Mallo något av ett fenomen. Nocilla-trilogin har gett namn åt en hel litterär rörelse i landet, en rörelse som tar avstånd från den traditionellt realistiska romanen. Rörelsen är rätt lös, Mallo själv har inte tagit aktiv del i den.
Men varje konstnärligt brott med konventionerna måste visa vilka konventioner man avviker från. Julio Cortázar, Jorge Luis Borges, Italo Calvino eller Enrique Vila-Matas är författare vars verk möjliggjort drömmen om nötkrämen. Mallo spinner vidare på deras fantasier, och han gör det med bravur. ”Nocilla dream” är en roman för internetåldern, en litterär slumpgenerator skriven med lätthet om livet, längtan och lusten.
Att sedan poppeln på US 50 höggs ned av några vandaler efter att romanen kommit ut känns passande. Den reser sig här som litterär fantasi, ett verk med lika många förgreningar som de oräkneliga skorna.